Nionde kontakten Fredag, 21 mars -75,_kl.16.18


  • 1  Semjase. Tyvärr måste jag föra en något ensidig
    konversation i dag, eftersom jag måste klarlägga viktiga
    saker: Redan sedan årtionden tillbaka försöker åtskilliga
    jordemänniskor och hela grupper – medvetet eller omedvetet
    att pressa in oss i sfärer, där vi inte i någon form passar
    in, och där vi inte heller skulle vilja höra hemma.

  • 2. Vi blir högre placerade än vad vi i detta avseende
    motsvarar, ofta bara av sensationslystnad eller av
    profitskäl.

  • 3. Men vi är alla bara människor, i likhet med alla
    mänskliga väsen.

  • 4. Enligt era begrepp lever vi väl visserligen på en nivå av
    överteknik och stort andligt framsteg, men inte med någon
    självförhävelse eller øvermäktigt, som flertalet människor
    pådiktar oss.

  • 5. Vi är varken jordemänniskornas beskyddare eller några
    gudasända änglar eller annat liknande.

  • 6. Många egoistiska personer och de hela grupper som
    vilseledas av dessa påstår att vi skulle vara bevakare av
    jorden och dess människor, och att vi skulle styra deras
    öden.

  • 7. Men detta motsvarar inte verkligheten, ty vi genomför
    endast en självpåtagen uppgift, som inte på något sätt har
    något gemensamt med övervakning och styrning av människornas
    verkliga öden.

  • 8. Det är alltså felaktigt att beskriva oss som
    överjordiska sändebud och väktare.

  • 9. Om vi vore sändebud och bevakare i den mening som man
    påstår om oss, då skulle vi leda och kontrollera med allas
    vetskap.

  • 10. Vi är inte det som man pådiktar oss; vi lever
    visserligen andligt och tekniskt nära 3 årtusenden före
    jordemänniskan i utveckling.

  • 11. Men ändå vill alla de människor, som är beroende av ett
    religiöst troende, i sin fantasi göra oss till något
    gudaliknande.

  • 12. I och med det degraderar de sig själva och alla sina
    medmänniskor till underutvecklade människoväsensen.

  • 13. Genom felaktiga, eller helt medvetet påhittade
    kontaktredogörelser utan all sanning, skapas också det
    intrycket att jordemänniskan endast
    skulle begå misstag och inte på något sätt leva rätt.

  • 14. Men så är det i själva verket inte, ty jordemänniskan
    följer sin utvecklingsmässigt betingade väg.

  • 15. Förvisso, hon är barbarisk och i motsvarande mån även i
    sin forskning våldsam och ofta obetänksam.

  • 16. Men det barbariska är utmärkande för många livsformer,
    ty det är naturbetingat och ändamålsenligt-därigenom
    säkerställas livet i början.

  • 17. Därmed menar jag det naturliga barbariet, som är fritt
    från urartande.

  • 18. Det medföljer även mycket högre utvecklade raser än
    jordemänniskans, och upphör först med högre andlig
    fullkomning, när anden tillägnat sig de nödvändiga
    erfarenheterna.

  • 19. Det ligger alltså inte alls så till, att jordemänniskan
    bara blir degenererad och degraderad till det ondas avkomma.

  • 20. Hon härstammar från vilda förfäder, och har att gå sin
    utvecklingsväg.

  • 21. Men denna väg leder via nöd, olyckor och svårigheter
    fram till erfarenhet och kunskap.

  • 22. Detta kräver å andra sidan hårdheten av ett visst
    barbari, förutan vilket ingen tvingande kraft framåt skulle
    kunna ansättas.

  • 23. Först ett visst barbari kan öppna vägen för forskning
    och utveckling, ty där finner man den nödvändiga hårdheten
    som behövs för att komma förbi vissa bindande ting om eljest
    skulle förhindra framsteg, nämligen stränga trosinbillningar,
    vilka verkar bromsande på framåtskridande av varje slag,
    eller t.o.m. förkväver det helt redan i sin linda.

  • 24. Människoväsen förmår följaktligen att bedriva
    fruktbärande forskningsarbete endast under förutsättning att
    de i hög grad kopplar bort religiösa trosinbillningar och
    söker den sanna verkligheten där den också står att hämta.

  • 25. Därmed åsidosättes inte aktningen för Livet eller t.o.m.
    aktningen för Skapelsen själv, alldeles tvärtom; vördnaden
    inför Skapelsen och Livet växer med forskningsresultaten.

  • 26. Att det verkligen ligger så till torde jordemänniskan
    kunna inse därav, att inget liv skulle kunna befrias från
    sjukdomar, om inte dessförinnan liv hade experimentellt
    förstörts för analys av sjukdomsorsaker och motmedel.

  • 27. För att emellertid förstöra liv för forskningsändamål,
    därför tarvas grymhet.

  • 28. Men även andra slag av utveckling behöver barbariet,
    eftersom detta skapar den nödvändiga hårdheten.

  • 29. Sålunda kan en människa, som är bunden till en stark
    trosinbillning, aldrig åstadkomma en betydelsefull och
    livsuppbyggande utveckling, eftersom hon tänker och handlar
    alltför ensidigt och humant, varigenom hon själv likaså
    utvecklas ensidigt och urartat.

  • 30. Den stora faran däremot ligger däri, att vetenskapsmän
    ofta utnyttjar sitt kunnande och vetande för egennyttiga
    ändamål, och därvid underkuvar och utsuger sina lägre
    utvecklade medmänniskor.

  • 31. Detta bör stoppas, men likaså även deras landvinningar i
    tekniskt avseende, om de bara tjänar till att förstöra.

  • 32. Det är inte ønskvärt att de svingar sig själva upp som
    gudar, och att de därigenom sedan begår samma fel som, redan
    våra förfäder.

  • 33. Det vill vi försöka förhindra genom visst inflytande.
  • 34. Men vi vill också anvisa vissa vägar, och låta vissa
    insikter mogna i jordemänniskan. Och om vi nu skulle blanda
    oss i vissa ting och viktigheter, så är det bara av det
    skälet att jordemänniskan inte borde begå
    samma fel som de våra förfäder skadligen drabbades av.

 

  • + Du har redan nämnt om det. År du villig att berätta vidare
    i dag om mänsklighetens historia?

  • 36   Semjase. Javisst, det vill jag.
  • + Får jag först ställa en enda fråga till dig, som
    intresserar många av mina vänner och bekanta?

  • 37  Semjase. Ja.
  • + Det gäller ditt resp. era strålskepp, som jag har kunnat
    fotografera vid åtskilliga tillfällen. Mina vänner och
    bekanta kan inte förstå att just precis jag och ingen annan
    har kunnat se och t.o.m. fotografera dem.

  • 38  Semjase. Denna fråga är mycket lätt att besvara:
    Iakttagelse. färmågan hos jordemänniskan är mycket svag och
    ytlig.

  • 39. Våra strålskepp betraktar de mycket ofta som något slags
    jordiskt flygplan, och skänker dem, därför knappast mer än
    någon bråkdels sekunds uppmärksamhet.

  • 40. De är helt enkelt inte vana vid att noggrant spana och
    observera.

  • 41. Men å andra sidan är det också så, att vi i största
    utsträckning skyddar våra strålskepp mot all upptäckt, varför
    människan inte kan observera oss.

  • 42. Det är mycket enkelt för oss att skydda våra skepp genom
    en skärm som spärrar mot sikt från 500 meters håll, runtom
    eller bara delvis, från sidan, från ovan eller underifrån,
    allt efter behag.

  • 43. Om jag alltså tillät dig att fotografera mitt skepp från
    ena sidan, då var det skyddat från insyn från alla andra
    sidor genom spärrskärmen, så att inga oinvigda kunde se det.

  • 44. Detta vill jag bevisa för dig och dina vänner.
  • 45. För den skull ger jag dig tillåtelse att taga
    ytterligare 3 bilder av mitt strålskepp, varvid du skall ha
    dina vänner med.

  • 46. Skaffa en ny film, som du lägger in i kameran medan de
    ser på.

  • 47. Kom sedan tillsammans med dem till den kontaktplats, som
    vi senare skall komma överens om.

  • 48. Ett stycke från dem intar du sedan din position.
  • 49. När jag sedan dyker upp med mitt strålskepp kommer du
    att ta tre bilder.

  • 50. Som vanligt kommer skärmen på skeppet att vara så
    inkopplad, att endast just du kan se det.

  • 51. Säg därför till dina vänner att de inte skall bli
    besvikna om de trots allt inte kan se skeppet.

  • 52. Detta skall bara bevisa för dem att mina utläggningar
    beträffande spärrskärmen motsvarar verkligheten.

  • 53. Alen detta blir det enda bevis som jag består dina
    vänner med – ytterligare skall icke följa.

  • 54. Det måste de nöja sig med.
  • + Tack, Semjase, det är mycket förekommande av dig. Kan jag
    också vid tillfälle göra en bandinspelning av dig,
    beträffande din röst ?

  • 55  Semjase. Jag har sagt, att de tre fotona blir det första
    och det sista beviset från min sida.

  • 56. Något ytterligare kan jag inte medge, förstå det.
  • 57. När människorna redan nu misstror dina ord och dina
    fotobevis, och t.o.m. förolämpande tar de senare som
    fotomontage, så kan vi bara vänta oss något motsvarande om du
    skulle fästa min röst på band.

  • 58. Man skulle bara beskylla dig för bedrägeri och påstå,
    att rösten tillhör någon jordekvinna.

  • 59. Ett sådant bevis vore alltså gagnlöst, och följaktligen
    kan jag inte heller godkänna det.

  • 60. Och i fortsättningen skulle jag inte vilja inlåta mig
    på liknande förklaringar, ty i sådana frågor har jag redan
    yttrat mig flera gånger.

  • 61. Förklara nu detta för dina vänner: Om de i
    fortsättningen vill intressera sig för dina påstådda
    uppgifter och vill acceptera verkligheten, då måste detta ske
    med förtroende för oss och för dig, eljest bör de inte längre
    syssla med dessa ting, eftersom deras tvivel, kritik och
    misstro inte befrämjan vårt arbete.

  • + Det är hårt, Semjase.
  • 62 Semjase. Det måste så vara, ty endast sanningen är
    tjänlig.

  • + En del av mina vänner betonar det argumentet, att de ju
    ändå måste föra mitt arbete vidare om något särskilt skulle
    hända mig, t.ex. genom mina medmänniskors intriger eller
    genom myndigheters ingripande, vilket senare ju faktiskt
    redan har hänt en gång.

  • 63   Semjase. Detta är argument, som inte är några, för man
    kommer att få i sin hand alla de angivelser och allt det
    material som du levererar till dem.

  • 64. Om de har förtroende för dig och oss, då är detta
    tillräckligt. Mer behöver de inte.

  • 65. Men deras framtagna argument motsvarar inte enbart denna
    omsorg om intriger, ty hos dem finns också egoistiska skäl
    och tankar förankrade, och en djup misstro mot dina uppgifter
    och bilder.

  • 66. Det hela är till dels endast ytterligare ett försök att
    finna en väg till deras mål, som är att få bevis – men också
    deras lust att medverka i händelsernas centrum spelar in.

  • 67. Men detta tema måste nu verkligen vara avslutat, ty det
    är meningslöst att tala mer om det.

  • + Visst, jag skall inte tala mer om det, och inte besvära dig
    med detta.

  • 68   Semjase. Du besvärar mig inte, eftersom du ju inte
    begärde detta besked för egen räkning.

  • 69. Men nu skulle jag vilja tala om andra ting.
  • + Tillåter du en fråga till innan ?
  • 70   Semjase. Javisst.
  • + Man har kastat mig i ansiktet, att det skulle vara
    egendomligt att du har kommit att tala om skriften Talmud Immanuel och att därvid dina uppgifter och berättelser
    stämmer øverens med dem i Talmud. man har sagt, att allt
    måste nog härstamma från samma källa, och därmed vara osant.

  • 71   Semjase: Och det har man verkligen ?
  • + Ja.
  • 72   Semjase. Ha inga bekymmer i den vägen, ty det ligger i de
    andligt ovetandes natur, att i sitt oförstånd ständigt
    kritisera och göra invändningar.

  • 73. Ofta söker de sammanhang, som de sedan inte kan begripa,
    eftersom de ej kan tänka obegränsat.

  • 74. Deras andliga vetande och tänkande är underkastade
    skarpa gränser, som de endast med svårighet kan øverskrida.

  • 75. Därför är det dem också fullkomligt obegripligt, att
    sanningen, vetandet och visheten genom alla tider aldrig
    sviktar, utan ständigt måste beskrivas på samma sätt.

  • 76. När därför Imanuel för 2000 år sedan förkunnade
    vetandets och vishetens lära, så kunde han endast göra det
    med samma ordabetydelse, som kommit till användning redan
    årtusenden före hans tid.

  • 77. Och när jag i nutiden talar om kunskapens och vishetens
    lära, så kan jag återigen endast göra det med samma
    ordamening som redan Immanuel och alla lärare före honom har
    använt.

  • 78. När därför mina ord låter lika som Immanuels, så kan
    man, därav dra den logiska slutsatsen, att intet av läran har
    förändrats.

  • 79. Sanningen förblir densamma för alla tider, alltså
    klingar den identiskt lika hän över årmillioner, även om den
    utsäges med andra ord.

  • 80. Innebörden är lika. Det smärtar mig om detta inte
    förstås av din vänner, som därför kritiserar.

  • 81. Det kan rekommenderas dem, att de skolar sitt förstånd
    och övar sin logik, för endast på så sätt kan de mästra sin
    ande och nyttja sina krafter.

  • 82. Med kritiken hämmar de sitt andliga framåtskridande om
    kritiken ifråga är ologisk.

  • 83. Att göra detta klart för dem kommer inte att bli lätt,
    för som jag redan tidigare sagt ligger de ännu så länge långt
    efter dig i sin andliga utveckling och kan inte förstå läran.

  • 84. De är fortfarande för mycket fast i sina religioner för
    att kunna inse verkligheten och acceptera den.

  • 85. De lever ännu i den vanföreställningen att sanning,
    vetande och tro tillsammans är och kan kallas religion.

  • 86. De tror, att någon slags bättre form av religion skulle
    vara av godo, och bringa hjälp till individerna.

  • 87. De förstår inte att en religion underkuvar ett väsen,
    och gör det beroende av något som står øver det och som
    befaller och styr.

  • 88. Detta gäller för alla religioner. Därmed är livsformen
    i fråga inte längre herre øver sig själv, utan den
    underkastar sig, och kuvas av något, som den uppfattar som
    maktutövande.

  • 89. Därför finns i hela universum inte en enda form av
    religion, som skulle kunna anses vara av godo.

  • 90. Att jag har fört Talmud Immanuel på tal är ändå bara
    logiskt.

  • 91. Även om jag tar med i beräkningen, att dina vänner
    fortfarande står mycket främmande inför andlig kunskap och
    dess utnyttjande, så förstår jag ändå inte hur denna fråga
    har kunnat ställas.

  • 92. Svaret är dock så logiskt, att alldeles säkert ett
    större barn skulle kunna ge det: Att Talmud Immanuel utgör
    den enda skrift, som faktiskt skrevs under Immanuels levnad,
    och såsom den enda oförfalskade innehåller sann lära om
    verklighet, vetande, vishet och andekunskap.

  • 93. Andra skrifter av liknande slag existerar inte, varför
    det blev nödvändigt att hämta fram denna.

  • 94. Nog hade vi väl kunnat nyförfatta denna lära och givit
    den till dig för spridning, men detta vore meningslöst,
    eftersom det bara är förekomsten av själva skriften ‘Talmud
    Immanuel’ som kan överbevisa människor om det osanna i er
    bibels nya testamente.

  • 95. Som jag ser på denna fråga tycks allt tyda på ett stort
    misstroende och en oberättigad kritik mot allt och alla.

  • 96. Vem som än riktat denna fråga mot dig, så är denna
    person mycket påverkad av religionen, och hon lever med de
    slitningar som den för med sig.

  • 97. Det betyder, att många olika framställningar och
    utläggninar ligger förankrade i denna människa, där de skapar
    en gränslös förvirring, som hon inte själv förmår att reda ut
    och upphäva.

  • 98. Därmed kastas denna människa hit och dit – mellan
    overklit och reellt – när det gäller religiösa ting eller
    sann verklighet.

  • + Du använder hårda ord, Semjase.
  • 99  Semjase. Sanningen låter alltid hård.
  • 100. Men jag ber dig nu att i fortsättningen förskona mir
    från frågor, såvida de inte kommer från dig själv.

  • 101. Det har jag redan förut bett dig om.
  • 102. Från idag besvarar jag inga som helst frågor som inte
    ursprungligen är dina egna.

  • 103. Jag behöver inte ständigt hålla på med att besvara
    frågor, som för länge sedan upphört att vara okända för dig.

  • 104. Dessutom är det inte min uppgift att underlätta
    insamlandet av kunskaper för jordemänniskorna eller ens för
    dina vänner genom att jag ger mig in på att besvara deras
    ologiska frågor.

  • 105. Vad jag har att förklara, det avgör jag och vi, inte
    dina vänner eller medmänniskor.

  • 106. Hade det inte varit på detta sätt, då hade vi kunnat
    ge oss till känna helt öppet och offentligt, vilket vi
    verkligen inte har något intresse av.

  • 107. Förklara för dina vänner att de måste finna sig i att
    nu en gång just bara du är utvald – av alldeles bestämda
    skäl – för att upprätthålla kontakten med oss.

  • 108. Detta har jag nu sagt för sista gången. Ytterligare
    diskussion om detta kommer jag inte att tillåta.

  • + Jag ville inte hetsa upp dig.
  • 109  Semjase. Det har du heller inte gjort, men det är
    oklokt av dina vänner att de inte använder sitt förstånd.

  • 110. Deras oberättigade misstroende och deras kritik är
    bara skadligt för vår sak.

  • 111. Framhåll för dem, att om de vill främja vår sak så
    måste de bemöta oss och dig med förtroende, och lära sig att
    logiskt använda sitt förstånd.

  • 112. Är de ovilliga till detta, då är det meningslöst att
    inviga dem i ytterligare, kommande ting.

  • 113. Hela verksamheten kräver villkorslöst förtroende för
    oss och för dig.

  • 114. Men nu har jag talat nog om detta, slutgiltigt.

 

  • 115. Vid vår femte kontakt, slutade jag berättelsen om
    mänskligheten med att våra hemmavärldar för 50.000 år sedan
    enligt jordisk tideräkning hade nått fram till frihet och
    frid.

  • 116. Kort dessförinnan hade 70.000 människor flytt under
    ledning av vetenskapsmannen Pelegon.

  • 117. Med rymdskepp som de hade lagt beslag på, flydde de
    genom rymden och slog sig ner på jorden.

  • 118. Under Pelegons befäl stod tvåhundra underledare;
    vetenskapsmän, som var och en var kompetent inom ett
    speciellt vetandeområde.

  • 119. Av dessa, och av alla andra, blev Pelegon endräktigt
    accepterad och aktad såsom vishetskonung (IHWH)(gud med liten g).

  • 120. Under loppet av årtusenden upprättade de stora städer,
    och de kom att bebo alla jordens kontinenter.

  • 121. Men tyvärr gick det väl endast knappt 10.000 år.
    Därefter tog nämligen maktlystnad åter överhanden, och ett
    förödande krig svepte fram øver världen.

  • 122. Allt blev helt och hållet förintat, och endast några
    få tusen människor kunde överleva, medan andra flydde ut i
    världsrymden och slog sig ner i främmande världar.

  • 123. Under 7.000 år besökte man inte längre jorden. Då
    blev de som kvarlämnats fullständigt förvildade och
    degenererade.

  • 124. Därefter återvände efterkommande till dem, som hade
    slagit sig ner i avlägsna världar.

  • 125. Återigen anfördes de av en IHWH, under vars befäl de
    byggde Atlantis och Mu.

  • 126. Två ofantliga städer på två olika kontinenter.
  • 127. I årtusenden levde de fullständigt vänskapligt och
    fridfullt, till slutligen återigen några vetenskapsmän gav
    efter för maktbegäret och viljan att utöva herravälde.

  • 128. Men trötta på de ständiga krigen reste sig folken emot
    dem. De beslagtog därför rymdskepp och flydde ut i
    världsrymden. Enligt jordisk tideräkning skedde detta för
    ungefär för 15.000 år sedan.

  • 129. I tvåtusen år levde de och deras efterkommande i ett
    närbeläget solsystem.

  • 130. Två årtusenden, under vilka de hade blivit mycket
    ondskefulla och bara kunde hålla sig till en viss ordning
    med hjälp av den strängaste disciplin.

  • 131. Genom mutationer och forskning nådde de fram till en
    mycket hög medellivslängd, som uppgick till flera tusen år.

  • 132. Besatta av härskardrift lämnade de sin värld för
    ungefär 13.000 år sedan och kom återigen till jorden.

  • 133. Deras högste ledare var vetenskapsmannen ARUS, som
    även kallades ‘Barbaren’. Liksom redan Pelegon –
    närmare 40.000 år tidigare – hade även han 200 ledare och
    underledare, var och en kunnig inom ett speciellt område.

  • 134. I två grupper slog de sig ner, dels i den höga
    Norden, dels i vad som i dag kallas Amerika (Florida),
    varvid de ständigt gjorde framstötar mot Atlantis och MU för
    att överfalla dem under formen av ett krig.

  • 135. Och bara några få årtusenden efter det att de på nytt
    lagt beslag på jorden lyckades de fullständigt förstöra MU
    och Atlantis.

  • 136. Få överlevde, och de gick i träldom, medan många
    veten-skapsmän kunde fly och återvända till de ursprungliga
    hemma världarna bland Plejaderna.

  • 137. Men århundraden innan dess gjorde sipp nykomlingarna
    väl hemmastadda på jorden, och IHWH ARUS förde ett strengt
    och blodigt regemente.

  • 138 Men också hans underledare tog sig friheter, och de
    gjorde sig alltmer självständiga.

  • 139. Blott efter tre årtionden handlade de i stor
    utsträckning efter eget omdöme, även om de också fruktade
    att straffas IHWH .

  • 140. Kodexen, att under alla omständigheter de skulle
    bibehålla sin egen ras ren och inte inlåta sig på att skapa
    mutuationer, stötte de långt ifrån sig,.

  • 141. På förbjudet sätt och i hemlighet gick de ut och
    infångade jordiska livsformer; förvildade eller muterade
    väsen, som var mycket avlägsen avkomma till forntida
    människor från rymden.

  • 142. De i sin vildhet sköna kvinnliga väsendena tämjdes och
    befruktades av anförarna, som kallade sig Himmelssöner.

  • 143. De skapade sålunda muterade väsen – helt nya
    livsformer som allt efter ursprunglig ras var av dvärgväxt,
    mycket storvulna eller av djurtyp.

  • 144. Semjasa, underledarnas anförare, befruktade
    en EVA – ett kvinnligt väsen, som fortfarande var
    människoliknande och även mycket vacker.

  • 145. Avkomman från denna akt var av manligt kön, och
    utgjorde en god form av människa.

  • 146. Semjasa kallade honom ADAM, vilket betyder
    JORDEMÄNNISKA.

  • 147. Ytterligare en liknande befruktning frambragte ett
    kvinnligt väsen, och Semjasa bestämde senare, att dessa båda
    adamer måste para sig med varandra.

  • 148. Men under mellantiden föddes många andra väsen av
    liknande art, som sammanslöt sig till stora grupper och
    stammar.

  • 149. Ur dessa utvecklades dagens mänsklighet, som redan
    från sin urbegynnelse allt efter ras fördelade sig på de
    mest olika kontinenter.

  • 150. IHWH ARUS blev mycket uppbragt øver det skedda, och
    varhelst han kunde komma åt lät han infånga sina felande
    underledare och döda eller landsförvisa dem.

  • 151. Men med tiden ändrade han sin instälining då han såg
    en ny möjlighet till makt, som han skulle kunna utöva över
    de nyskapade jordemänniskorna.

  • 152. Med hjälp av nyutnämnde vaktänglar och underledare lät
    han underkuva tre människosläkten.

  • 153. Dessa utgjordes av förfäder till för det första dem,
    som ni i dag kallar indier, för det andra till dem som har
    slagit sig ner runt Svarta Havet, och för det tredje till
    dem, som drog omkring som zigenare i söder, nedanför
    Medelhavet och därför kallades Hebréer.

  • 154. Genom sina vaktänglar lät IHWH ARUS underkuva dessa
    människosläkten och göra sig till herre över dem.

  • 155. Såsom varande deras högste härskare lät han sig äras
    och tillbedjas av dem.

  • 156. I sitt storhetsvansinne lät han inför dem sig själv
    firas som Skapelsen, och hans underledare som medhjälpare
    vid skapandet.

  • 157. Han utfärdade hårda och stränga lagar, som utan
    undantag krävde den skyldiges blod.

  • 158. Hans son Jehav, som övertog hans herravälde efter 3400
    år, var endast obetydligt bättre; som utropad IHWH øver tre
    kvästa människoarter krävde han blod och död.

  • 159. Först gudarnas efterkommande blev humanare och
    utvecklade sig i egentlig andlig bemärkelse.

  • 160. Äntligen så långt kommet beslöt de sig i enlighet med
    sin nya inställning och andliga förändring för att låta
    jordemänniskans utveckling följa sina naturliga banor, och
    att de själva skulle draga sig tillbaka till den
    ursprungliga hemorten. Därför lämnade
    de för 1943 år sedan jorden och vände tillbaka till
    Plejaderna som fredliga väsen, där under tiden deras egen
    människosläkt hade utvecklat sig mycket högt.

  • 161. I dag lever vi förenade tillsammans i frid och frihet
    och utgör ett enda folk.

  • 162. Det är det som är viktigast för jordemänniskan att
    veta.

  • 163. Det skall också nämnas mer som är viktigt att känna
    till, och det har att göra med en kosmisk förändring, som
    jag redan nämnt en gång tidigare.

  • 164. Det gäller Vattumannens tidålder, som också kallas den
    ‘Gyllene Tidsåldern’.

  • 165. Härvidlag måste jag först klargöra att den religiösa
    läran om denna tidsålder är helt felaktig och har blivit
    medvetet förfalskad.

  • 166. Men delvis ligger en viss oförsvarlig fanatist bakom
    det religiöst proklamerade påståendet, att Vattumannens
    tidsålder skulle medföra alltings slut.

  • 167. Ingalunda är den Nya Tidsåldern en slutets tid, ty i
    själva verket inleder den det sanna livet.

  • 168. Först denna tidsålder gör det möjligt att allting
    bringas till högsta tillstånd, och att anden utvecklas på
    ett förutsett sätt.

  • 169. Men det kommer att dröja många hundra år efter
    tidsålderns inbrott innan så sker.

  • 170. I första linjen kommer som vanligt de krassa
    vetenskaperna att draga nytta av det nya som kommer och
    sålunda göra sig mäktiga, medan det vanliga folket påverkas
    än mer av religioner.

  • 171. Det beror också på tidsåldersväglingen att folk som
    håller fast vid en religion driver den ända till fanatiskt
    självbedrägeri.

  • 172. Alldeles särskilt de 184 årens skiftestid utmärkes av
    att religiösa trosriktningar av alla slag skjuter upp som
    svampar ur jorden och fjättrar människorna på ett farligt
    och nedbrytande sätt.

  • 173. Självmord, mord och all sorts exploatering kommer att
    höra till dagsordningen, liksom också det svåra och
    olyckliga beroende som falska trosantaganden skapar.
    Därigenom skakas hela världsbilden.

  • 174. Påstådda helbrägdagörare och falska profeter uppträder
    vidlyftigt i full offentlighet, och de söker fanatiskt efter
    offer och nya anhängare.

  • 175. Sådan är inledningen till ‘Gyllene Tidsåldern’ –
    övergångsfasen, som omfattar 184 år.

  • 176. Tidsålderns fulla inträde kommer dock inte att ske
    förrän den 3:e februari år 2028, kl. 11.20, europeisk tid.

  • 177. Men den omvälvande kraften från den nya tidsåldern
    började inverka redan från den 3:e februari 1844, och
    alltsedan dess inträffar ständigt nya och väldiga
    förändringar på jorden.

  • 178. Den nya tidsåldern kräver redan sin tribut: religiös
    galenskap, snabb utveckling av alla vetenskaper,
    kriminaliteten ökar, utrotningskrig osv.osv. – tidens
    tecken i omätlig mängd.

  • 179. Den första halva delen av övergångstiden för
    Vattumannens Tidsålder varade i 92 år, från år 1844 till år
    1936, under vilken period Jorden löpte ut ur strålningen
    från Fiskens Tidsålder.

  • 180. Med den 3:e februari kl. 11.20 medeleuropeisk tid
    satte den egentliga øvergångsperioden in för Vattumannens
    Tidsålder, alltså den andra hälften av övergångstiden.

  • 181. Från detta datum hör omvälvande landvinningar –
    upptäckter, uppfinningar osv. – till den normala
    utvecklingen, olikt varje annan tidsålder.

  • 182. Inledningen av Vattumannens Tidsålder betyder början
    till LIVET.

  • 183. Hela det jordiska solsystemet med alla dess otaliga
    former av liv är infångade i den nya tidsåldern; allt och
    alla påverkas därav, ty detta är en kosmisk lag.

  • 184. Enligt denna lag – som alla planeters rörelser och
    alla livsformer i Universum är underkastade – har även
    Jorden, följande det kosmiska skeendet, trätt in i en period
    år 1844, som utvecklingsmässigt utraderar alla
    hittills bestående ordningar av icke naturenligt-skapande
    karaktär.

  • 185. Den nya eran för det med sig, att all skapad ordning
    av jordemänskligt ursprung som hittills varit gällande,
    kommer att nyupprättas och utvecklas.

  • 186. Ursprunget till denna epokala omvandling står att
    finna i strålningsområdet för den gigantiska Centralsolen,
    omkring vilken det jordiska systemet kretsar ett varv inom
    tidsrymden 25.860 år, då det genomlöper 12 olika tidsåldrar
    inom vad ni kallar Djurkretsen.

  • 187. Jorden har redan trätt in i den yttre randen av
    Centralsolens “Gyllene Strålning”, som är den starkaste och
    mest omvälvande strålningen i hela Universum.

  • 188. På grund av denna strålning blir också Vattumannens
    Tidsålder kallad den “Gyllene Tidsåldern”; den Omstörtande,
    den Nya, Under-Tidsåldern, den som medför den mest väldiga
    utveckling.

  • 189. Men med denna tidsålder följer också mycken olycka,
    alldeles speciellt i religiöst avseende och när man
    tillämpar det nyupptäckta och det nyutvecklade.

  • 190. Inte förrän flera århundraden har förflutit kommer
    jordemänniskan att ha segrat över sitt oförstånd och
    oförnuft och inrätta allt efter skapelsenaturliga lagar.

  • 191. Vattumannens era är en stor och livgivande tid.
  • 192. Mycket upphöjd och gyllene inverkar den starkt på
    nästföljande tidsålder, och påverkar alla tidsåldrar som
    senare genomlöper Djurkretsen.

  • 193. Men under den “Gyllene Tiden” kommer dock människan
    att få en naturligt andlig inriktning, som dock inte nås
    utan kaos.

  • 194. Otaliga människor kommer att omkomma uå grund av
    religiös villfarelse, och alltså gå ett hårt öde tillmötes.

  • 195. Men den kommer att vara lycklig, som har lämnat de
    religiösa irrlärorna och kommit att ägna sig åt
    verkligheten, sant vetande och andlig vishet.

  • 196. Ett mäktigt förnyande äger rum på jorden.
  • 197. Enbart intellektet kommer inte längre att vara
    utslagsgivande, utan andligt vetande och kunnande kommer att
    taga överhanden.

  • 198. Allt som ännu inte är tillräckligt högt utvecklat för
    att vara mottagligt för och harmoniskt kunna sammansmälta
    med det andligas högre sfärer kommer att utraderas och
    elimineras, eftersom det inverkar störande och farligt på
    liv i varje form.

  • 199. Allt andligt hämmande och förslavande kommer att
    förintas när dess måttgränser har överskridits.

  • 200. I första hand gäller detta alla de religioner, som
    fungerar som de mest ödeläggande kuvare av ande och dess
    utveckling.

  • 201. Den nya tidsåldern för det med sig, att Jorden rensas
    från alla rent negativa och rent positiva mäktiga krafter,
    varigenom en sunt neutral harmoni kan komma till stånd.

  • 202. Vägberedare för dessa omvälvningar är de kosmiska, de
    skapelsenaturliga och de betingade lagarna.

  • 203. Men vägberedare för dessa omvälvningar är också
    människor som är profeter och lärare, och som därmed
    förkunnar kunskapens sanningar och andlig vishet.

  • 204. De kommer att plågas av smädelser och vanära; de
    anklagas för lögn och bedrägeri när de förkunnar sanningen
    och uppenbarar att religioner alltid för ned i avgrundsdjup
    och aldrig till andlig utveckling.

  • 205. Dessa vägvisare kommer att vara revolutionärer,
    kättare och utstötta, eftersom de kämpar mot vilseledande
    religioners makt, och förkunnar sanningar som gällt under
    årmillioner.

  • 206. Bland dessa kommer många att vara födda i dubbla
    tecken; i Vattumannens tvillingtecken.

  • 207. Som jordisk vattumanfödda är de även kosmiskt
    vattumanfödda: omvälvare, förnyare, revolutionärer och
    profeter, lärare samt ofta den nya tidens mästare.

  • 208. Men de verkligt stora bland dem är de som är födda
    under det första året av den andra halvan av den kosmiska
    övergångstiden; särskilt gäller detta växeltidens första
    dag, den 3:e februari 1937, jordisk tideräkning.

  • 209. Mycket utslagsgivande är också
    tidens timmar och minuter, ty ju närmare övergångstidpunkten
    kl. 11.20 de är födda, desto starkare har de präglats av
    Vattumannens Tidsålders egenskaper.

  • 210. Dessa finns det dock bara få utav, och de är vitt
    utsuridda i världen.

  • 211. Om dessa inte ända från barndomen är påverkade av
    religion och omvärld o.s.v., så är de de egentliga
    vägberedarna och ursprunget till den nya tiden.

  • 212. De informationer och yttranden som här har lämnats är
    av största intresse och betydelse för människorna, och du
    skall med alla medel sprida kännedom därom, det är allas vår
    önskan.

  • 213. Jag vet att du redan har gjort en del för att göra
    mina underrättelser kända och mycket annat, men det räcker
    tyvärr inte.

  • 214. Det skulle vara bra om du bildade en grupp som kunde
    befatta sig intensivt med dessa ting.

  • 215. Under de två senaste veckorna har vi tyvärr
    konstaterat att dina ansträngningar inte varit så
    fruktbärande som vi hade förväntat oss.

  • 216. Men detta är inte din skuld utan vår, eftersom vi i
    vår ärlighet och sanningskärlek lät lura oss av vissa
    människor, vilkas adresser jag redan givit dig.

  • 217. Tyvärr är de mer insnärjda i sina religioner än vad
    vi hade räknat med.

  • 218. Men vi ville inte tränga in i deras djupaste
    hemligheter, och därmed undgick oss deras religiösa
    belägenhet.

  • 219. Därför har det blivit nödvändigt för dig att øppna nya
    källor och vägar för att göra sanningen vitt känd.

 

  • + Det säger du så enkelt, – men vad skall jag då göra? Inom
    detta område är jag offentligen helt okänd, och jag har inga
    förbindelser. Jag förstår verkligen inte hur jag skall
    kunna nå den breda massan.

  • 220  Semjase: Tro mig, – alla är inte blinda och döva av
    dem, som söker sanningen och som inser värdet av det du
    förmedlar.

  • 221. Oroa dig därför inte för att du är okänd i denna
    angelägenhet – ännu så länge.

  • 222. Skaffa dig goda vänner som vill hjälpa till med detta
    sådana vänner väntar redan på dig.

  • 223. Kontakta med deras hjälp era tidskrifter och
    tidningar, TV-studios och radiostationer.

  • 224. Anordna med deras hjälp möten och föredrag och skrik
    ut ditt vetande på offentliga gator och torg.

  • 225. Gör allt möjligt för att upplysa människorna.
  • + Du kräver väldigt mycket, Semjase, och jag vet inte om jag
    kan klara av det. Du tänker tydligen inte på att jag på så
    sätt riskerar att hamna på sinnessjukhus en gang till – eftersom jag är maktlös gentemot myndigheter. Säkerligen
    skulle en del människor lyssna om jag gjorde som du
    säger, men vore vår sak verkligen betjänt av det? Tyvärr
    lever jag här på jorden som styrs och bebos av människor som
    ofta är rädda för sanningen och som många gånger förstår att
    undertrycka den med även gemena medel. Jag är förvisso inte
    rädd för detta eller för att man skrattar åt mig, hånar mig
    och anklagar mig för att sprida lögner. Jag är rädd för att
    tidningar, radiostationer, myndigheter osv. offentliggör helt
    förvridna och förljugna påståenden och redogörelser
    beträffande vad jag har sagt och tillkännagivit, och det
    skulle bara vara skadligt för vår sak. Om man å tjänstens
    vägnar skulle förklara mig som otillräknelig, då hade jag
    överhuvud taget inte vunnit rågonting som kan främja vårt ärende.

  • 226  Semjase. Jag förstår fullständigt dina argument.
  • 227. Men betänk ett gammalt ordspråk, som ni ofta hänvisar
    till: “Ingen soppa äts så het som den kokas”.

  • 228. Naturligtvis kommer du och dina vänner att utsättas
    för spott och spe, men skulle något tillstöta i form av
    intriger från myndigheters sida, så att någon av er hindras
    att handla fritt, så finns de andra där, som kan vidareföra
    uppgifterna.

  • + Det förutsätter dock att dessa vänner verkligen är vänner.
    Om de bara kallas det, då är de av intet värde, ty den
    sortens vänskap brukar bara vara i evighet om den hela tiden
    är profitabel. Verkliga vänner, som också i nöden är
    trofasta, finner man sällan. Men förutom detta dyker också
    det finansiella problemet upp. Det fordras mycket pengar
    för att saker och ting skall kunna bedrivas på det sätt som
    du har nämnt.

  • 229  Semjase. Bekymra dig inte för goda vänner, för jag har
    redan sagt att de väntar på dig.

  • 230. De kommer faktiskt att vara så goda, att också de
    låter sig utsättas för förakt och löje, vilket till och med
    skall roa dem.

  • 231. Förakt, kritik och löje osv. utgör bara skrankor, som
    de andligen fattiga och ovetande bygger upp för att på så
    sätt dölja sin egen dumhet, eftersom deras egen kunskap inte
    räcker till för att fatta verkligheten

  • 232. Sanning och vetande verkar skräckfyllt och injagar
    ångest i dem.

  • 233. Med dina vänner kommer du aldrig att vara ensam,
    varhelst du än befinner dig.

  • 234. Men även jag kommer alltid att befinna mig hos dig i
    tanken, varför du kan tala med mig närhelst du behöver det.

  • 235. Ditt problem skall jag dock tänka över, och även tala
    med de andra, så att jag sedan kan ge dig några anvisningar
    om hur du skall förhålla dig, som du kan inrätta dig efter.

  • 236. Så småningom kommer jag att meddela dig om detta.
  • 237. Men tills vidare ankommer det på dig att arbeta för
    saken och se till att av vänner bildas en funktionsduglig
    grupp som tjänar vårt syfte.

  • 238. Inte heller över det finansiella behöver du bekymra
    dig för även med detta får du hjälp på lämpligt sätt.

  • 239. Var inte orolig; allt,kommer att avlöpa som beräknat.
  • 240. Men jag kommer själv att bemöda mig om att hjälpa dig
    finansiellt, för det finns ju den möjligheten att……….

  • + Tyvärr är sådant förbjudet hos oss, Semjase. Enligt våra
    lagar är detta inte tillåtet, även om det för mig är
    obegripligt. Man kallar det bedrägeri, svindel,
    kvacksalveri osv.

  • 241  Semjase. Det visste jag verkligen inte, och jag kan
    inte förstå att det kan vara förbjudet.

  • 242. Men om det nu verkligen ligger så till, då finns det
    er annan möjlighet: Jag känner till att jordemänniskan gärna
    bär smycken på sig.

  • 243. Du skulle kunna sälja sådana till dina medmänniskor.
  • 244. Jag ställer gärna upp med att hämta kristaller osv.
    från andra planeter. Dessa kan du sedan avyttra för ett
    lämplit pris till sådana som tycker om smycken, och de kan i
    sin tur låta bearbeta stenarna till smycken.

  • + Inte heller det låter sig göra, för även då skulle jag
    råka i konflikt med lagarnas kvarnar. Man skulle anklaga mig
    för bedrägeri om jag säljer ting till folk och påstår att de
    härstammar från andra planeter. Det måste jag i så fall
    kunna bevisa, annars blir jag hårt bestraffad. Men dessutom
    skulle det säkert också bli så att myndigheterna skulle
    beslagtaga sådana stenar för att analysera deras
    sammansättning, struktur osv. Och förvisso finge jag
    ingenting tillbaka igen. Jag känner alltför väl till
    myndigheters manipulationer, och även de ofta tämligen
    primitiva bestämmelserna.

  • 245  Semjase. Men så kan det väl ändå inte vara
  • + Jo – tyvärr.
  • 246  Semjase. Det förstår jag inte, eftersom det är
    ologiskt.

  • 247. Vi har hittills aldrig sysselsatt oss med era lagar,
    men om det verkligen är som du säger, då kan vi inte
    underlåta att i fortsättningen göra det intensivt.

  • 248. Sådan lagstiftning är ju helt enkelt omöjlig, och
    inverkar hämmande på livsformer.

  • + Så är det tyvärr, och jag visste inte hur jag – skulle
    kunna komma förbi dessa lagar.

  • 249  Semjase. Ditt problem skall vi nog lösa.
  • 250. Men om du så ønskar kommer jag när som helst att ge
    dig kristaller och annat, om du trots allt skulle vilja ha
    det.

  • 251. Och var inte rädd för myndigheterna, om de vill taka
    något av detta i beslag.

  • 252. För även om de skulle analysera och stå i under
    århundraden så skulle de inte kunna konstatera något annat
    än vad som gäller liknande jordiska ting.

  • 253. Den atomära uppbyggnaden, strukturen osv. osv. är
    identiska i hela Universum för varje särskilt ämne.

  • 254. Guld förblir guld och det har samma egenskaper i hela
    Universum.

  • 255. Antingen det härstammar från Plejaderna eller från
    Jorden kan ingen skiljaktighet fastställas.

  • 256. Kristaller förblir därför också helt enkelt
    kristaller, utan analyserbar skillnad antingen de är från
    Jorden eller från vilken annan planet som helst.

  • 257. Naturen arbetar efter en universalgiltig lag, som
    garanterar ett enhetligt skapande av alla ting.

  • 258. Detta är grundat i Skapelsens logik, varigenom all
    materiautveckling är säkrad.

  • + Det var lugnande och jag skall fundera vidare på det.
    Kanske hittar jag själv på en utväg.

  • 259  Semjase. Det tror jag dig absolut om, men ändå kommer
    även jag att arbeta för saken.

  • 260. Därmed får vi låta det vara nog för idag……………..