Elfte kontakten Tisdag d. 15.4.75 kl. 15.40


  • + Nyligen fick jag en bok i mina händer med titeln “Andligt liv”
    ( Leben aus dem Geiste ). Känner du till den och hur är den ?

  • 1   Semjase. Nej, den boken känner jag inte till.
  • 2. Men om du finge låna mig den så skulle jag gärna ta en
    titt på den.

  • + Naturligtvis, men först måste jag också fråga min vän
    F.L.,
    som lånade mig den.

  • 3   Semjase. Bekymra dig inte om det; han kommer att ge dig
    lov.

  • 4. Dock, nu måste jag än en gång komma in på din uppgift: Jag
    finner ditt arbete med att göra Sanningen känd vara mycket
    gott, men det går för långsamt framåt och bär för lite frukt.

  • 5. Tyvärr måste jag konstatera att allt bara vilar på dig,
    och att du framskrider endast mycket långsamt.

  • 6. Det fordras ovillkorligen att det bildas en grupp, som
    ägnar sig åt upplysningsarbetet och det intensivt.

  • 7. Bemöda dig omgående om att bilda denna grupp ty det är ont
    om tid.

  • + Du har talat väl, Semjase, men hos oss kostar allt vad vi
    företar oss mycket pengar. Varifrån skall jag ta dem ? Jag
    har verkligen redan lagt ut mycket pengar men trots det vill
    det sig inte riktigt.

  • 8   Semjase. Dessa finansiella problem kan jag nog förstå och
    jag vet att de belastar dig hårt.

  • 9. Men det vore lämpligt om alla medarbetare deltoge
    finansiellt, och tänkte och handlade mer osjälviskt i dessa frågor.

  • 10. Det gäller ju till slut Sanningen och jordemänniskans
    totala utveckling till vilket den enskilda människan i första
    hand på alla sätt energiskt måste bidra.

  • 11. I grunden gäller att förändringar av alla slag framkallas
    inte av den stora massan, utan genom initiativ från enskilda människor, som lägger grundstenarna till
    förändringarna.

  • 12. De, som idag lägger grundstenarna, är de egentligt
    ansvariga för det byggnadsverk, som skall byggas därpå i
    morgon eller i en avlägsen framtid.

  • 13. Därför är även du och dina vänner ansvariga för vad som
    skall komma av ert arbete framdeles.

  • 14. Ni är bara de arkitektoniska element, ur vilka byggnader
    och formationer långsamt skall resa sig.

  • 15. Till dig själv måste jag säga, att du är en Andens
    arbetare – i varje avseende.

  • 16. Även om du är manuellt mycket erfaren, så ligger det dock
    inte för dig att framträda manuellt-organisatoriskt.

  • 17. Teoretiskt-organisatoriskt räcker din förmåga mycket
    långt, men manuellt-organisatoriskt är du underlägsen.

  • 18. Detta har sin grund i att du är en Andens arbetare.
  • 19. Därför är det nödvändigt att du överlåter det
    manuelltorganisatoriska arbetet på någon annan.

  • 20. Du ska bara stå för organisationsidgerna och överlåta det
    praktiska utförandet till någon, som är mera lämpad för det arbetet.

  • 21. Du är på din nuvarande utvecklingsnivå alltför andligt
    engagerad för att du också skulle kunna ödsla-dina krafter på
    manuellt arbete.

  • 22. Dessutom är du inte fysiskt så stark som du tror.
  • 23. Dina ofta förekommande fysiska kraftansträngningar
    överstiger ofta dina sista reserver och kör dig i botten.

  • 24. Om du också klarar av att återvinna dina krafter oerhört
    snabbt genom din andliga styrka, så är det ändå till skada för
    din hälsa.

  • 25. En annan människa hade med säkerhet inte orkat med den
    sortens kraftuttag, som överstiger alla normer för det
    uthärdliga.

  • 26. Dessa gränsar redan till det vansinniga om man betänker
    att det är din vilja som tvingar dig till fysiska prestationer
    utöver det möjliga, och den styrs enbart av den andliga
    kraften.

  • 27. Den andliga kraften är emellertid omätbart mycket större
    än all fysisk kraft, så du fordrar prestationer av din kropp,
    som den överhuvud taget inte kan klara av.

  • 28. I detta tillstånd driver dig bara fortfarande din
    ofantliga andliga kraft framåt, din andliga vilja, under det
    att din kropp för länge sedan är urlakad och utmattad.

  • 29. En sådan kamp betyder mer än blott en seger över det
    fysiska; det är liktydigt med vansinne, eftersom du befaller
    din andliga kraft att utföra sådant som förstör den fysiska
    kroppen.

  • 30. Tag till exempel bara den händelsen, när du för åratal
    sedan drog genom öknen med den tomma vattenflaskan.

  • 31. Din kropp var för länge sedan urlakad, fullständigt slut
    och oförmögen att göra ens den minsta rörelse.

  • 32. Men din andliga kraft tvingade genom din befallning din
    kropp framåt, trots att du själv hade förlorat all kontroll
    över den. Endast din oerhörda andliga vilja drev dig genom
    den heta sanden, medan din kropp redan hade överskridit
    gränsen för allt uthärdligt och den var din andes viljelösa
    robot.

  •  
  • + Du känner till det ?
  • 33   Semjase. Jag har ju redan tidigare sagt dig att vi har i
    åratal mycket noga observerat och studerat dig.

  • + Jo, men jag måste ändå alltid handla så, även i detta fall,
    annars hade jag ömkligen omkommit, inklusive de båda andra.

  • 34   Semjase. Det stämmer inte helt, eftersom vi hade låtit dig
    få hjälp, liksom också har skett i andra farliga lägen, som du
    ju ständigt råkar in i.

  • 35. Ofta har vi påverkat jordemänniskor, så att de räddat dig
    när du inte orkade längre.

  • 36. Men vi ingriper verkligen bara i yttersta nödfall, noga
    räknat har det skett tre gånger.

  • + Det har jag aldrig begripit.
  • 37   Semjase. Det kunde du inte heller, eftersom vi bara har
    påverkat människor, så att de skulle finna dig.

  • + Det var nog bra, men skulle jag ha kunnat handla annorlunda
    i det nämda fallet med vattenkruset ?

  • 38   Semjase. Ditt handlingssätt var nog så
    riktigt, och din
    logik så hårskarp att jag fördenskull ryser.

  • 39. Det var bara det att kraftförhållandet mellan de båda
    andra och dig var i grunden olika, och till din nackdel.

  • 40. Du måste själv helt medvetet fördöma din egen kropp och
    driva din ande till vansinnets gräns, medan de två andra
    endast måste låta hatet gro inom sig för att därigenom drivas
    framåt.

  • 41. Detta hade du ju också insett på förhand med din
    logik.

  • 42. Och du har förhållit dig riktigt, även om allt var
    vansinnigt.

  • + Men vi lämnar detta; det är ju förbi. Vad som engagerar mig
    mer än det förflutna är bildandet av vår grupp. Jag är helt
    med på det du har sagt beträffande min person, men det finns
    nu ett annat problem: Du har på vissa grunder förbjudit mig
    att ta fler bilder på ditt strålskepp. Men jag när den
    tanken, att det vore av stor nytta att ha dia-bilder som vi
    kunde visa vid föredrag o.s.v. Ytterligare en eller två
    filmer hade också varit bra. Vill du inte tillåta mig att
    göra fler bilder för detta ändamål ?

  • 43   Semjase. Men jag har ju sagt till dig……
  • + Naturligtvis, Semjase, men här rör det sig ju om bilder som
    vi kunde använda för våra föredrag o.s.v.

  • 44   Semjase. Ja, jag är med på det. Du kan göra ytterligare
    så många bilder och filmer som du behöver.

  • + Tack, Semjase. – Men hur har det nu gått med filmen och de
    fotonegativ som jag gav dig; behöver ni dem fortfarande ?

  • 45   Semjase. Vi har redan bearbetat dem och analyserat
    fenomenen, men därmed blev film och negativ obrukbara.

  • + Synd, men vad har ni kunnat fastställa ? Varför blev
    strålningsföreteelsen synlig ?

  • 46   Semjase. Det rör sig bara om atmosfäriska störningar som
    kommer att upphöra inom några månader.

  • 47. De härrör från er systemdrabant Saturnus, som för
    närvarande påverkar den jordiska atmosfären.

  • 48. Genom dessa störningar blir isynnerhet antennledstrålen,
    enegisamlingsstrålen och regenereringsstrålningen synbar.

  • 49. Antennledstrålen och energisamlingsstrålen syns som fina
    energilinjer över strålskeppet, medan regenereringssträlningen
    framträder som olika färgtoningar under skeppet.

  • + Du talar om regenereringsstrålning; blir alltså den
    infångade energien regenererad efter förbrukandet ?

  • 50   Semjase. Energien användes endast för stråldriften, och
    den blir sedan återigen regenererad.

  • 51. Men den blir inte förbrukad, som du sade.
  • 52. All vår teknik går ut på naturlig och likriktande
    omvandling, inte på förstörelse.

  • + Jag förstår; den naturliga principen innebär alltså
    implosion och regenerering, i stället för explosion och förstörelse.

  • 53   Semjase. Helt riktigt, bättre hade du inte kunnat uttrycka
    det.

  • 54. Men nu skulle jag vilja gå längre in på andra saker, dock
    måste jag först be dig att du vinnlägger dig om att skona dig
    fysiskt, och trötta ut dig mindre.

  • 55. Din ande kan bara ge detta ditt liv värdefull
    beständighet om också din kropp är frisk.

  • 56. Var snäll och tänk på det !
  • 57. Men nu vill jag fortsätta med den andliga läran: Den
    verkligen andligt framåtsträvande är en ädel konstnär.

  • 58. Finstämd ande, mjukt väsen, kärleksfullhet, kunskap,
    vishet och storsinthet gör henne högst mottaglig för det
    sanna, för harmoni, skönhet och andligt fortskridande.

  • 59. Hennes liv är kontrollerat, förklarat och upphöjt, och
    hennes perspektiv mycket vida.

  • 60. Hela hennes väsen är ädelmodigt, och skönheten uttrycker
    sig i hennes okonstlade liv, fullt av andlig värdighet.

  • 61. Hennes inre härbärgerar en skönhet, som ingen konstnär
    skulle kunna måla och ingen diktare kunde kläda med ord.

  • 62. Hennes andliga renhet utövar en dragningskraft, som ingen
    än så harmonisk musik kunde uttrycka.

  • 63. Hennes säkerhet kan inte jämställas med något, och hennes
    strävanden och mål kan inte hindras av några gränser.

  • 64. Hennes vishet är ett ständig tillstädes ljus, som lyser
    in i det djupaste dunkel.

  • 65. Det är inte som dagsljuset, som kan överväldigas av
    nattens mörker.

  • 66. Det är inte heller att likna vid en stor mänsklig
    tänkares ljus, som ofta sviker honom, och alltid gör det när
    det bäst behövs honom.

  • 67. Dess förekomst är en allestädes närvarande doft av
    evigheten; det förgår aldrig, medan doften hos den vackraste
    och mest välluktande ros eller orkidé i världen avtar och
    försvinner i den ändlösa tiden.

  • 68. Det är absolut osant att människan är alltings mått, ty
    alla tings mått är Anden.

  • 69. Människan själv är ett mycket flerskiktat väsen, och
    hennes olika skal döljer hennes personlighet för andra.

  • 70. Visst kan hon identifiera sig med sin grovmateriella
    kropp och tillgodose dess behov, och hon kan likställa sig med
    sitt medvetna förstånd, eller känna sin enhet med sitt Jags
    verkliga Ego, vilket är ett evigt, oförgängligt vittne till
    båda, men att skapa sig själv kan hon inte.

  • 71. Alla levnadsmål – hur värdefulla de än må förefalla i
    sina mänskliga sammanhang – kan i längden inte behålla det
    andliga väsendet underkuvat i slaveri, utan att bringa den
    ur-egnaste personligheten i vild oordning.

  • 72. Hos den oandliga människan intar det materiella
    intellektet med alla sina givna gränser den allra högsta
    positionen, och detta får till följd, att den andliga
    utvecklingen går oerhört långsamt.

  • 73. Det andliga intellektet måste bli utvecklat
    fullkomligt medvetet; det räcker inte att tro, att det löper
    mot högre former alldeles utav sig självt.

  • 74. Det mänskligt-materiella intellektet kan bara röra sig
    inom ett område av synliga möjligheter.

  • 75. Alltid fastnar det på ytan av objektet, och kan inte
    tränga in i det och bli ett med det. Utan att man
    identifierar sig med objektet är det en absolut omöjlighet att
    lära känna det.

  • 76. Om alltså en människa vill lära känna sin medmänniska, då
    måste hon identifiera sig med denna människa. Och vill hon
    lära känna en materia, då måste hon identifiera sig med denna
    materia.

  • 77. Det materiella intellektet godtar vad det materiella
    sinnet vittnar om, men tillbakavisar de djupaste, subjektiva
    ingivelserna.

  • 78. Djupt grundad insyn avslöjar för människan den
    erfarenheten, att det finns något mer i henne än det hennes
    vanliga medvetande förmedlar, något som är ursprunget till all
    tanke, förnimmelse och känsla; en finare, andlig närvaro, som
    ständigt lämnar henne otillfredsställd så länge som hon blott
    ägnar sig åt materiella strävanden.

  • 79. Den doktrin, att människans vanliga, materiella tillstånd
    inte är det verkliga och slutgiltiga stadiet i livet, att hon
    äger ett djupare genomträngande Liv i livet självt, ett det
    sanna Självet, en odödlig Ande, ett Ljus, som aldrig och genom
    intet kan utsläckas, denna doktrin har de andligt tänkande i
    alla tider och i alla universa och sedan evigheten ständigt
    tillägnat sig.

  • 80. Alla stora andetänkare i alla universa håller högst och
    samfälligt det nödvändiga i, att man kommer underfund med det
    egentliga Självet, livets Liv.

  • 81. Medan den kroppsliga organismen förändrar sig i varje
    ögonblick, och tankarna svanar upp som vindbyar för att åter
    försvinna, går det verkliga Självet aldrig förlorat. Det
    genomtränger undantagslöst allt, trots att det är i grunden
    olikt allt annat, ty dess form är rent andlig.

  • 82. Det är det grungläggande ursprunget till all
    känsla av identitet tvärs igenom otaliga omvandlingar.

  • 83. Det upptar i varje art och form alla ting i sig, och
    förblir ändå alltid sig självt, oföränderligt regelbundet i
    sin egen storhet.

  • 84. Det existerar en oföränderlig Storhet bland de
    mångfaldiga funktionerna i universum, och inom alla universa
    överhuvudtaget.

  • 85. Den mänsligt begränsade personligheten är bara medveten
    om sig själv från tid till annan; däremellan ligger det stora
    luckor i medvetande.

  • 86. Men till och med när döden drabbar människan, dör dock
    inte det som iakttagen och inser inom henne, Anden, ty Den är
    av evig varaktighet såsom varande en del av själva Skapelsen.

  • 87. Intet på objektsidan kan beröra det iakttagande,
    subjektiva Självet.

  • 88. Detta för eviga tider bestående Själv, som är livets Liv,
    kan visserligen inte bevisas materiellt, då det är av en rent
    andlig form och natur, men det behövs den som är
    förnuftsbegåvad inga bevis, ty Anden är sitt eget bevis.

  • 89. Endast de väsen som lever i andlig fattigdom fordrar
    därför bevis för Andens existens, ty i sin andliga
    primitivitet kan de inte spåra dess existens ur de andliga
    handlingarna och händelserna.

  • 90. Anden är själv grundsubstratet i varje kunskapsprocedur
    och Den besjälar själv varje organ och förmåga, allt utur sin
    trängtan efter utveckling och levnadsbestånd.

  • 91. Anden, detta universella Själv, förväxlas med det
    empiriska självet, på grund av mentala orenheter.

  • 92. Om människan bryter sig igenom de slöjor som omger hennes
    Själv, och avlägsnar de höljen som utgörs av materiell
    trängtan och som stänger in och täcker Det, så når hon
    ögonblickligen fram till – i den fysiska kroppen – sitt
    Varandes Mening.

  • 93. Det inre, andliga Självet, själva Livet i levnaden, som
    är oändligt enkelt och okomplicerat, bildar en treenighet av
    transcendental verklighet, erfarenhet, kunskap, vishet, kärlek
    och frihet.

  • 94. Människan är inget blott biologiskt fenomen.
  • 95. I henne är en andligt betingad psykisk organism av sådan
    andlig form, att den med sina latenta potentialer är laddad
    med makten av alla Skapande Krafter.

  • 96. En filosofisk inblick i människans psykiska väsen ger med
    säkerhet insikter i och kunskap om det kosmiska medvetandets
    verklighet och om den skapelsemässiga livskraften, som utgör
    grundstommen till det psykiska livets egenart.

  • 97. Människan får inte blott kartlägga människor efter deras
    biologiska och mentala nivåer, utan också efter de psykiska
    och andliga.

  • 98. Allt vad människan fått i arv, allt vad hon för med sig
    från det förgångna genom miljardfaldigt existerande, allt som
    hon har åtnjutit, blivit bekant med, läst, lärt sig eller
    upplevt, ligger förborgat i hennes undermedvetna.

  • 99. Varför behärskar hon då inte koncentrationens teknik, och
    varför tar hon då inte befälet över sitt undermedvetna och gör
    fullt bruk av allt sitt vetande och kunnande ?

  • 100. Längtan efter allt hennes vetande och kunnande, efter
    erfarenheterna och efter visheten ligger ju ändå djupt
    förborgad i henne.

  • 101. Hon måste bara inse och acceptera sanningen, uppskatta
    den och utnyttja den.

  • 102. Men härför krävs det, att hon bekämpar sin egen dumhet
    och att hon medger att det materiella intellektet gör ej
    människan, såvida hon inte i lika mån samarbetar med det
    andliga intellektet.

  • 103. Om så sker, och människan erfar sin Ande, kommer hela
    den samlade mängd av vetande och vishet, kunnande, frihet,
    kärlek och fridfullhet, som hon samlat från tidigare liv, att
    återuppstå och komma henne rikligt till del.

  • 104. Kunskap, makt, kraft, vishet, frihet och kärlek är det
    Absolutas skapelsemässiga arvegods: Det är människans
    födslorätt.

  • 105. Hon är ett centrum för tankar, makt, kraft och
    inflytande på allt och alla.

  • 106. Väl har hon en kropp, men hon utgörs inte av kroppen.
  • 107. Kroppen är bara ett instrument och en Andens tjänare;
    dess husrum men inte dess fängelse.

  • 108. Kroppen är den strålande Andens, det självlysande inre
    Livets, det kreativa Självets, tempel.

  • 109. Kroppen är borgen för den Ande, som sätter alla krafter
    i rörelse.

  • 110. Människan må därför förstå, att hon andas Andens
    andedräkt, och att andningen inte är kroppens.

  • 111. Människan lär känna sin Ande endast genom meditation,
    genom att hon vänder sig inåt, genom att försjunka djupt in i
    det andliga Självets tystaste kamrar, medan hon direkt ser in
    i det inre Livets spegel.

  • 112. Detta får dock inte gå till på det vis som förespeglas
    jordemänniskorna av religiösa bedragare, ty den sortens
    “meditation” är inget andligt skådande, utan endast ett
    fantasifullt lössläppande av icke verkliga, önskestyrda
    föreställningar.

  • 113. För verklig meditation av andlig form krävs det, att man
    vunnit förståelse gentemot sin egen existens och sitt eget
    Själv, och att man håller dessa fakta för ögonen, att den
    eviga Verklighetens och Sanningens existens, samt alla
    Manifestationer – från stjärnan till substansens form, och
    från natur till andligt liv – allt är en fast rotad enhet,
    allt är bara ett i Skapandets bokslut.

  • 114. Varje människa är i sin innersta essens en Skapelsens
    manifestation, och blott därför är det möjligt för envar att
    bli ett med Det Oändliga.

  • 115. Begrundar man dessa sannigar om Skapandets essentiella
    existens, så föds kunskap och övertygelse inom en.

  • 116. Det direkta skådandet av Sanningen ersätter alla fåfänga
    invändningar; den uppenbarade Sanningen klargör allt in i
    minsta detalj, och Den förklarar Sig Själv.

  • 117. Livet på Jorden erbjuder inte människan full
    tillfredsställelse, det är inte någon helhet; det Verkliga
    står att finna bortom det materiella.

  • 118. Det materiella tjänar blott som en stege, varmed man kan
    nä det hinsides belägna, Det Andliga.

  • 119. Det materiella livet är bara det verksamhetsområde som
    ger människan sådana betingelser och målsättningar att hon
    knyter förbindelse med Anden och Det Allra Högsta, med Det
    Kreativa.

  • 120. Det är fullständigt felaktigt att bara inskränka livets
    blickfält till de uppfattbara fenomenen, och endast låta sig
    uppskatta tings värde såsom varande föremål.

  • 121. Levnadens höghet och storhet är beroende av i vad mån
    den upphöjes till Lag för det innersta Livet inom Det Högsta
    Väsendet.

  • 122. Förhållandet människor emellan är bara så länge
    rättfärdigat, som dessa inte avlänkas från den andliga
    Naturens eviga Lagar.

  • 123. Varken social välfärd eller nationellt hjälparbete är
    möjliga om man blott jagar skuggor och uraktlåter den
    väsentliga Substansen.

  • 124. Sanningens Kärna tillhör inte enbart en enskild
    människa, ty Sanningen bildar Varandet och Livet hos allt som
    överhuvudtaget existerar.

  • 125. Endast det som är ett och gemensamt kan vara odelbart
    och allt inneslutande inom en, själv-identisk existens.

  • 126. Det utgör Det Uppnåddas fulla omfattning, alla Livets
    aspirationers och ideals kulmen.

  • 127. Inom denna integrerat andliga uppfattning av Livet är
    också den social-etiska grundsynen och familjeförhållanden
    förankrade.

  • 128. Samhället är helheten för individerna som är
    ödesbestämda att genomtränga slöjorna och ingå i det odödliga
    varandet i Skapelsen själv.

  • 129. De mänskliga relationerna betyder ingenting mindre än
    den strävan, att i det dagliga livet leva efter ett andligt
    mönster som återfinnes djupt i bakgrunden hos alla existerande
    väsen, men som inte kan bli funnet i avsaknad av Sanningen.

  • 130. Därigenom går kärleken till det andliga mer och mer
    förlorad, och människans sinne vänder sig alltmer åt det
    materiella och hennes materiella intellekt.

  • 131. Altruistisk kärlek är den märkbara yttringen av
    överensstämmelsen med det Oändliga Livet, som hela Universum
    är fullt av.

  • 132. När familjen, eller samhället, eller nationen uppfattas
    som ett medel för att skilja det ena från det andra, då kan –
    hur stort än målet för sammanslutningen av mänskliga väsen må
    vara – en sådan familj, samhället eller nationen ifråga,
    aldrig röna framgång.

  • 133. Denna sanning måste människan städse ha framför ögonen
    under det dagliga arbetet, då hennes göranden och låtanden och
    tankar skall vara fria från själviskhet, och vara i harmoni
    med det Universella Skeendet.

  • 134. Livet är en andlig lära för Anden.
  • 135. Det riktiga förhållandet i familjen, inom landets
    förvaltning och inom samhället bildar en del av de Universella
    Planerna, vilka allt väsende har tolkat genom strängt neutrala
    lagar.

  • 136. Människan lever eftersom Skapelsen existerar, och hennes
    liv måste bli lika harmoniskt och fullkomnat som Skapelsen
    själv är harmonisk och fullkomlig.

  • 137. Människan lever i Skapelse-Varandet, hon andas och
    svävar i Detta.

  • 138. Bristen på Det Andliga – som gör livet värt att leva
    eller behovet av en praktisk livsfilosofi och levnadspsykologi
    är i dagens läge ofta ansvarigt för kriserna i människornas
    liv och inom deras intresseområden.

  • 139. Redan sedan lång tid tillbaka har människan som kallar
    sig modern, gjort sig stora ansträngningar för att finna fred
    och frihet; hittills var dock alla hennes ansträneningar
    fruktlöst som bortblåsta och uttömda.

  • 140. I brist på det förnuftiga levnadssättets kunskap och
    sanning, som skulle ha skänkt människan inre och verklig
    harmoni och ro, så har hon försvurit sig åt onaturliga,
    fördärvliga ideologier och farliga och skadliga religiösa
    filosofien, som leder henne in i ännu större andligt armod och
    som fjärnar henne från det egentliga Livet.

  • 141. Det naturliga människoförståndet värjer sig visserligen
    mot att inom den hårda verklighetens kvadrat pressa in en
    cirkel av fantasifulla religiösa dogmer, vilka alldeles
    särskilt skall blomstra under Vattumannens era,
    tack vare nytillkommande religionsfanatiker och bedragare.
    Men religionsvansinnet är redan i nutiden för starkt utbrett,
    för att det skall kunna upprättas ett fungerande försvar emot
    det i stort.

  • 142. De religiösa vansinnesfilosofierna, med den kolossala
    oreda de åstadkommer, och de orimliga anspråk de har,
    nedsätter inom människan den inre Kraft, som skulle kunnat
    hålla hennes Ande stark, hjälpa henne att överträffa sig själv
    och få henne att blomma upp, och som skulle göra det möjligt
    för henne att nå den inre tillväxt och frid som står i ett
    rätt förhållande till yttre landvinningar och verkligheten.

  • 143. Som svar på ett länge känt behov har från tid till
    annan vissa jordemänniskor – som man trott vara framstående
    tänkare – gjort sig stora personliga ansträngningar, men
    farliga, eftersom de grundats på fantasier, att draga ut det
    som de ansett vara ‘det bästa’ ur religionerna för att
    kombinera det med det moderna sättet att tänka, till en enhet,
    för att på så sätt utarbeta en ny livsfilosofi och
    livspsykologi för nutidens människa.

  • 144. Men dessa förmenta och verklighetsfrämmande tänkare
    inser då inte at de därmed bara ger ytterligare näring åt
    religionsgalenskaperna, ovetande om att de själva är svårt
    insnärjda i religioner som saknar grund, och som därför får
    dem att tänka och handla på motsvarande sätt overkligt: galet,
    vansinnigt, vidskepligt, mordiskt och andefattigt.

  • 145. Av lätt begripliga skäl är deras framgångar i många
    avseenden lika med noll.

  • 146. Men den nya tidens människa, vattumans-erans människa,
    står nu inför ett lätt lösbart problem, ty om hon NU lägger
    grundstenarna för Sanningen, då uppnår hon en helt ny struktur
    av filosofisk och psykologiskt viktighet, som ger henne ett
    lyckligare, friare och fridfullare andligt liv i framtiden.

  • 147. Ett fritt andligt liv, som är grundat på allt det
    bästa som utgör Jordens kulturella och andliga arv: Den
    Andliga Sanningen.

  • 148. När nu jordemänniskan till slut urskiljer och erkänner
    denna sanning, gör sig fri från samtliga religioner och dess
    vanföreställningar och äntligen anpassar sig efter andliga och
    skapelsemässiga Lagar, då har hon segrat.

  • 149. Endast Sanningen är tjänlig och den får människan att
    göra framsteg; men religion är otjänlig för människan och den
    kastar henne tillbaka in i det djupaste mörker.

 

  • + Det var mycket utförligt, Semjase, och jag hoppas att dina
    utläggningar skall falla i god jord. – Men nu skulle jag vilja
    rikta ännu en fråga till dig, som sedan i natt har gett mig en
    del huvudbry: Det var således i går, den 14:e april, noga
    räknat 5 minuter före midnatt, som jag kommit tillbaka från en
    kort promenad och stod i trädgården vid västra sidan av vårt
    hus. Då hörde jag plötsligt ett egendomligt, pipande
    surrande, som kom emot mig från öster i ett rasande tempo, och
    som försvann blixtsnabbt åt väster. Jag trodde mig också se
    en mycket stor skugga i samma ögonblick, men det är jag inte
    helt säker på att jag verkligen gjorde. Jag visste genast att
    jag redan tidigare hade hört detta egenartade ljud och det var
    på morgonen den 2:e juli kl. 9, 1942, då jag såg en jättelik
    flygande skiva” flyga bort över vår by och vårt hus. Det
    speciella ljudet känner jag väl igen, och jag kan därför inte
    ha misstagit mig. Det måste alltså ha varit ett strålskepp
    som susade förbi. Jag undrar nu om detta var du eller eljest
    någon annan av er, och i så fall: varför kontaktade ni mig
    inte ?

  • 150   Semjase. Det var varken jag eller någon av oss.
  • + Då måste det ha varit ett främmande strålskepp.
  • 151  Semjase: Det måste det, ty på senare tid har åtskilliga
    främmande objekt flugit in i den jordiska rymden. Vi kan dock
    inte kontrollera dem alla.

  • 152. I regel lämnar de ju också Jorden genast igen, så snart
    som de har stillat sin nyfikenhet och sitt vetandebegär.

  • + Vad var det då på kvällen den 20: e mars kl. 19.30 ? Mina
    barn och min fru ropade mig nämligen till fönstret när de på
    bara 1 km avstånd mot väster såg ett föremål av rödaktig och
    gul färgton dra sig från norr åt söder. Även åtskilliga
    närboende betraktade det häpet från gatan.

  • 153   Semjase. Det var inte heller någon av oss, men jag känner
    väl till händelsen.

  • 154. Det var ett strålskepp tillhörigt en ras från ett
    grannsystem till vår hemort.

  • 155. Det rör sig om fredligt sinnade väsen, som gör
    expeditionsresor i rymden och till dess världar.

  • 156. Speciellt gillar de Jorden, och därför kan deras lysande
    strålskepp ofta ses här.

  • 157. Deras teknik är ännu inte så långt kommen som vår, och
    väsendena själva är rätt obekymrade om huruvida de blir sedda
    eller inte.

  • + Vilken sorts väsen är de då, eller vilka former av liv ?
  • 158  Semjase. De är av mänsklig form, och – vilket är mycket
    viktigt – de är fredliga och mycket goda vänner till oss, något
    som man tyvärr inte kan säga om alla som genomkorsar
    världsrymden.