FORORD
I denna serie av skrifter ber�ttas om verkligheten som �vertr�ffar
sagan. Ett folkslag som bor p� planeten ERRA i stjernehopen PLEJADERNA �r
sl�kt med oss jordem�nniskor. Vi har gemensamma f�rf�der. Detta folk
har utvecklats l�ngre �n vi, och har frivilligt tagit sig an att v�rna
om m�nskligt liv i vardande. D�rf�r har de uppr�ttat en viss kontakt
med oss, vilket sker genom kontaktmannen EDUARD MEIER – kallad BILLY -som
bor i Schweiz. 1 n�rheten av hans bostad landar deras skepp ofta. Billy
meddelas om detta p� telepatisk v�g. Han beger sig d� till m�teaplatsen
och f�r d�r tala en stund med skeppets kvinnliga pilot SEMJASE. Hon �r
angel�gen om att den information hon �verbringar skall g�ras k�nd f�r
s� m�nga m�nniskor som m�jligt. SEMJASEs och BILLYs konversation �terges
ordagrant i skrifter som BILLY ger ut. Dessa har �versatts fr�n tyska
och �terges i dessa h�ften. Ni kan tr�ffa BILLY, ringa honom eller
skriva. Adress finns i detta h�fte. Men �mnar Ni bes�ka honom M�STE Ni
komma �verens med honom om en tid l�ngt i f�rv�g. Han �r str�ngt
upptagen med sin mission, och m�ste planera sin l�nga arbetsdag. Ha en
intressant och roande l�sning.
MIN F�RSTA UFO-OBSERVATION OCH DE F�RSTA KONTAKTERNA
Fem �r gammal hade jag min f�rsta UFO-upplevelse, som jag
vet om. Det g�llde en observation av ett stort, skivformat f�rem�l. Det
var den 2:e juli 1942, noga best�mt kl. nio p� morgonen i Bijlach, Schweiz.
Jag stod tillsammans med min far vid ett stort valn�tatr�d och spanade �sterut
mot himmelen, som fastnaglad, men �nd� utan att veta varf�r. Det var som
om ett hittills ok�nt tv�ng inom mig ville befalla mig att h�lla utkik
efter n�gonting, bel�get h�gt �ver �stra horisonten. Vad det kunde
vara, var mig mycket g�tfullt.Allts� gav jag helt enkelt efter f�r det fr�mmande
tv�nget, och anstr�ngde mig f�r att verkligen kunna se n�got mot himlens
azurbl�a, denna vackra och varma sommarmorgon. Tio eller femton minuter kan
det ha f�rflutit, innan min blick f�ngades upp av n�got verkligen
egendomligt. Ur den ljusa och klara himmelen st�rtade sig med rasande
hastighet en “silverblixt” ner, susade fram som en gigantisk
metallpil �ver Eschenmoser-berget mot den 75 meter h�ga reformerta kyrkan.
Alldeles framf�r det stora tornet vek silverblixten ut �t h�ger, sk�t f�rbi
det direkt mot v�rt hus, och steg sedan igen ofantligt snabbt. Under en br�kdels
sekund blev den f�rbirusande blixten gigantiskt stor och rund – till en j�ttelik,
flat metall-kiva. Som en oerh�rt stor diskus med en diameter n�gon-stans
mellan 250 och 300 meter, jagade skivan iv�g �ver oss p� endast 200
meters h�jd – fullst�ndigt ljudl�st och sp�klikt.Lika blixtsnabbt som den d�k upp bara en br�kdels sekund
tidigare i �ster var den �ter f�rsvunnen i v�ster, �ver H�ragen-skogen.
Helt of�rst�ende stirrade jag �t v�ster l�nge efter det att f�rem�let
hade f�rsvunnit. Samtidigt lade jag m�rke till, att min far hade blivit
mycket r�dvill. Medan han stirrade v�sterut skakade han samtidigt p�
huvudet. Men detta till trots fr�gade jag honom om skivan som rusat s�
enormt snabb f�rbi, b�de hur, varifr�n och varf�r. Han betraktade mig
eftert�nksamt, och gav mig det enda svar som var logiskt t�nkbart f�r
honom: “Det var v�l Hitlers nyaste hemliga vapen”Min fars svar tyckte jag redan d� – med bara fem �r
p� nacken – var ganska otillfredsst�llande och alltf�r fantastiskt. Dels
�verfl�gs v�r by st�ndigt av tunga, omoderna amerikanska bombplan, och
dels f�rekom det ofta, att tyska Stuckas och andra jaktplan passerade �ver
den n�rbel�gna gr�nsen. Dessa var enligt min bed�mning lika primitiva i
alla stycken, som “amibombarna”, som ofta sk�ts eller jagades ner
direkt �ver v�r by av det schweiziska luftv�rnet. Allt detta rimmade d�ligt
med den f�rklaring, som min far hade avgivit. Han var en enkel man, som h�ll
sig kvar vid “det gamla “, och som d�rf�r inte kunde utveckla n�gra
avancerade tankar om teknisk utveckling.Men mitt intresse var stort, och det hade utl�sta av det
v�ldsamma krigshetsandet runt om i v�rlden, vilket jag kunde f�lja i
radion. Men ocks� av de utdragna amerikanska bombangreppen, och det st�ndiga
d�net fr�n tungt pansar- och artillerivapen, som kunde h�ras �nda fram
till v�r by miltals ifr�n, dag som natt. Det var helt enkelt inte alls
uppenbart f�r mig, att allt primitivt och mordiskt under detta andra v�rldskrig
kunde ha det minsta samband med den skiva som vi just sett, och som i h�gsta
grad verkade att h�ra hemma i framtiden. Tv� i m�nga avseenden olika v�rldar
hade h�r m�tt varandra. Det var jag redan d�r under valn�tstr�det
mycket v�l medveten om, efter att ha funderat och �verlagt med mig sj�lv.
Det m�ste helt enkelt finnas en annan f�rklaring �n den, som min far hade
givit mig.
Inte bara mina funderingar ledde mig till denna slutsats,
utan ocks� det att skivan pl�tsligt f�ref�ll mig att vara rent av v�nskaplig,
och jag kunde inte frig�ra mig fr�n den tanken, att jag redan tidigare m�ste
ha sett samma, eller liknande skivor p� annat h�ll, och under ytterst goda
och fridsamma omst�ndigheter. Mina tankar och aningar drev mig till att b�rja
observera himmelen, s�v�l i dagsljus som under nattetid. D�rvid kunde jag
allt oftare se ” farande stj�rnor “, b�de st�rre och mindre.
Satelliter fanns det inga p� den tiden, och bombare och jaktplan k�nde jag
redan v�l igen, d�rigenom att de st�ndigt d�k upp. Dessa ytterst
primitiva jordiska flygmaskiner kunde inte heller flyga upp till s�dana
enorma h�jder, som de ” farande – och ofta blinkande – stj�rnorna
“. De for dessutom mycket ofta i ytterst abrupta zig-zag-banor, vilket
inget vanligt flygplan kunde klara av.S� som jag s�g de “farande” stj�rnorna p�
den tiden, s� kan man fortfarande se dom – om n�tterna vid stj�rnklart v�der
p� stor h�jd, mellan 20 och 40 kilometer. F�r att man skall vara s�ker p�,
att satelliter �nd� inte av misstag tas f�r UFO �r det b�st att spana
mellan kl. 22.oo och 02.oo, eftersom solljuset d� �r avsk�rmat och inte
kan lysa upp satelliter som drar f�rbi. Eftersom UFO-na genomf�r sina
kontrollflygningar vid denna tid och p� stor h�jd, �r de mestadels inte
st�rre �n stj�rnor f�r �gat.�ven om mina f�rsta UFO-observationer bara gjordes
nattetid, d� jag s�g dom som ” farande stj�rnor “, s� intr�dde
snart en andring i och med att jag en vacker, varm sensommardags eftermiddag
till min gl�dje s�g ett kulformat f�rem�l h�gt uppe mot den bl�a
himmelen. Det drog sig l�ngsamt n�rmare och sj�nk djupare, varefter jag
kunde se b�ttre att det verkligen hade klotform. Pl�tsligt f�rsvann det
sp�rl�st och ljudl�st av obegriplig anledning. Under den f�ljande tiden
blev dagsobservationer av denna form allt vanligare, och en dag k�nde jag
�ter n�got egendomligt fr�mmande inom mig. Jag liksom f�rnam en r�st
inom mitt huvud, samtidigt som g�tfulla bilder avtecknade sig.Denna inre r�st och bilderna manade mig mycket intensivt
och entr�get att f�rs�ka att formulera ett svar och att �ven
vidarebefordra detta. Det var nu sent p� h�sten 1942, bara n�gra m�nader
innan jag skulle fylla sex �r. Dessa f�r mig fullst�ndigt fr�mmande f�reteelser
– de inre r�sterna och bilderna – oroade mig. Eftersom jag �nnu inte hade
erfarenhet av s�dana fenomen l�g n�mligen den tanken n�ra till hands,
att jag l�ngsamt h�ll p� att f�rlora f�rst�ndet. Detta var en av
anledningarna till, att jag v�nde mig till en av v�ra protestantiska pr�ster
i den f�rhoppningen, att han skulle kunna hj�lpa mig. Det gjorde han ocks�
mycket tj�nstvilligt. Uppenbarligen k�nde han till hur det f�rh�ll sig,
trots att jag inte hade talat med honom tidigare. Som det tycktes mig var
han v�linformerad i UFO-fr�gan. Han hade s�lunda mycket stora kunskaper i
hith�rande �mnen. D�rf�r kunde han ber�tta f�r mig om UFO-f�reteelser,
och om min “inre r�st” och de “inre bilderna”.Han f�rklarade f�r mig, att jag s� snart som m�jligt
borde bem�da mig om att f�rs�ka besvara den ropande r�sten, som jag st�ndigt
h�rde inom mig. Jag kan fortfarande l�tt erinra mig, hur han v�nligt
leende skingrade min r�dsla med orden: “Du beh�ver inte vara r�dd, f�r,
ser du, det som du h�r och ser inom dig, det �r bara telepati!”P� grund av mitt f�rv�nade och of�rst�ende
ansiktauttryck f�rklarade han sedan mycket noga, vad man menar med
begreppet telepati. Men dessutom ber�ttade han f�r mig om m�nga andra
ting, som jag d� – som fem�rig pojke – �nnu inte helt kunde begripa, men
som jag under senare �r l�rt mig f�rst� till fullo, s�rskilt n�r jag
blev medveten om, att denne gamle, �lskv�rde prast var “en invigd”.
Jag gjorde som pr�sten hade r�tt mig. Fr�n och med nu anstr�ngde jag mig
f�r att koncentrera mina tankar p� den ofta ropande r�sten, och f�rs�ka
att svara. Och faktiskt en dag – det hade bara g�tt en kort tid – s� f�rnam
jag pl�tsligt att mina tankar hade f�tt kontakt, n�gonstans och p� n�got
s�tt.Den f�rsta reaktionen fr�n den andra sidan var liksom
ett stilla och fint skratt, som jag helt enkelt h�rde och uppfattade djupt
inom mig – v�lg�rande, lockande, lugnande, och det gjorde mig glad. D�refter
upph�rde kontakten �ter, och jag h�rde i forts�ttningen varken n�gon r�st,
eller s�g n�gra bilder inom mig. Allt var helt enkelt pl�tsligt �ter
alldeles lugnt. Jag fortsatte med mina enkla spaningar ett par �r, men
upplevde i november 1942 n�got, som d� tycktes mig mycket m�rkv�rdigt:
Det var i “Langenzinggen”, en l�ngt bakom “H�ragen-skogen”
bel�gen stor �ngsplat�, som ofta utnyttjades f�r segel-flygning. Ner ur
den moln�verdragna himmelen s�nkte sig ett p�ronformat, metallgl�nsande
f�rem�l, som landade p� marken. Ur den egenartade farkosten steg en
mycket gammal man ut, och han bj�d mig att komma till sig. Utan ett ord f�ljde
jag efter honom och l�t mig f�ras in i hans flygfarkost.Snart kunde jag p� bildsk�rmar se, att vi lyftes h�gt
upp �ver markytan. Sedan sj�nk snart det p�ronformade f�rem�let �ter,
och landade om�rkligt. Den gamle mannen l�t mig stiga ur, vilket jag
gjorde som en s�mng�ngare. Knappt var jag ute, f�rr�n f�rem�let lyfte
sig och med stor hastighet av-l�gsnade sig lodr�tt upp mot himmelen, medan
jag h�pet stirrade efter det. Djupt f�rsjunken i tankar begav jag mig hem�t.
Jag funderade p�, om jag skulle ber�tta f�r n�gon om
denna upplevelse eller inte. Jag besl�t mig slutligen f�r att tiga och
inte ens n�mna n�got f�r pr�sten. S�lunda fick jag leva med min
hemlighet, och jag blev d�rf�r alltmer sluten. Efter mina enkla
iakttagelser under ett par �rs tid, f�ljde nu ytterligare en intensiv
upplevelse, som skr�mde mig mycket. Trots pr�stens utl�ggningar hade jag
ingen aning om, att det fanns olika slag av telepati. D�rf�r blev jag �terigen
mycket f�rskr�ckt p� min f�delsedag den 3.2.1944, n�r jag pl�tsligt
alldeles tydligt i mitt inre h�rde en mjuk st�mma, som uppmanade mig att i
forts�ttningen studera flitigt, och samla p� kunskaper, som skulle �verbringas
mig p� detta s�tt.Nu trodde jag, att jag hade blivit sinnessjuk, och
jag blev mycket r�dd. Mina f�r�ldrar v�gade jag inte anf�rtro mig �t,
f�r de hade �nd� inte kunnat f�rst� mig, det visste jag. Denna inre st�mma
– som jag denna g�ng h�rde helt klart och tydligt inom mig – kunde jag �
andra sidan inte s�tta tro till, eftersom jag ans�g att den var vansinnets
r�st, trots att den hela tiden f�rs�kte att lugna ner mig. I min �ngslan
anf�rtrodde jag mig �ter f�r pr�sten. Han lysnade mycket uppm�rksamt
och t�lmodigt medan jag ber�ttade on allt, �nda in i minsta detalj. D�
log den vise mannen mjukt och avsl�jade, att jag skulle verkligen inte beh�va
oroa mig – han visste, han var v�linformerad om allt detta.Men tyv�rr skulle han endast kunna undervisa mig inom
vissa omr�den, och d�rvid fick jag lova att h�lla tyst, f�r allt detta
var of�renligt med hans yrke. Men sj�lv hade han – av vissa orsaker – f�tt
den uppgiften att verka p� denna ort som pr�st, men p� ett s�dant s�tt,
att han l�ngsamt skulle f�rklara religionens sanningar f�r m�nniskorna.
Det var dock en mycket sv�r uppgift, eftersom folket i min hemort hade en
speciell gudstro f�renad med vidskeplighet.Samtalen av detta slag f�rstod jag inte mycket av p� den
tiden, och den djupare meningen gick jag d�rf�r miste om. Den fattade jag
inte f�rr�n m�nga �r senare, n�r jag n�stan hade gl�mt pr�sten i fr�ga.
Men det kunde han g�ra helt klart f�r mig, att r�sten i mitt inre inte
hade n�got med f�rvirring och vansinne att g�ra, utan h�r f�rel�g en
annan form av telepati. St�mman var bara en “tanker�st” fr�n en
annan m�nniska, som levde l�ngt ut i universum, i en annan v�rld. Pr�sten
sade, att n�r denna st�mma h�rdes i mitt inre medvetande, s� var det fr�ga
om telepati – liksom f�r tv� �r sedan – men nu som ett
kommunikationsmedel, som kunde n� �ver obegr�nsade distanser, och som
inte k�nde av n�gra andra hinder �n vad som en andlig
mottagningsblockering kan utg�ra.F�r f�rsta g�ngen h�rde jag nu, att uttrycket telepati
ocks� kan betyda ett kommunikationsmedel som kan brukas m�nniskor emellan,
vid normalt medvetande. N�r har tv� �r tidigare talade om telepati, ber�rde
han bara andlig telepati, allts� inte den enkla, prim�ra tanke�verf�ringen
genom det materiella medvetandets sp�rr. Dessutom f�rklarade han f�r mig
vid detta andra samtal, att jag endast skulle vara mottaglig f�r ytterst
“h�ga” sv�ngningar, varf�r v�sen av l�gre h�jd – t.ex.
jorde-m�nniskor – inte skulle kunna tr�nga in i mig. Det skulle endast
mycket h�gt utvecklade livsformer kunna, emedan jag hade tr�tt in i detta
liv f�r att fullg�ra vissa upp-gifter, och d�rf�r m�ste jag vara immun
mot intriger och inflytande fr�n l�ga och underutvecklade intelligenser
och v�sen.
Pr�stens f�rklaringar tycktes mig mycket tillfredsst�llande,
�ven om han gav mig en chock n�r han p�stod, att mitt liv skulle bli
ovanligt h�rt – fullt av f�rsakelser och n�d – vilket ocks� hittills har
besannats. Men det var ocks� hans f�rklaringar, som kom mig att kunna �vervinna
min obefogade �ngest, och att f�rs�ka vidga den fr�n b�rjan ensidiga
telepatiska kontakten. Jag st�llde nu fr�gor, och fick ocks� svar. D�rmed
visste jag att pr�sten hade sagt mig hela sanningen. Genom dessa
telepatikontakter med en m�nsklig livsform, som kallade sig f�r “SFATH”,
blev jag invigd i oerh�rda f�reteelser, som f�ref�ll mig gigantiska, f�r
att inte s�ga helt vansinniga.En f�ljd av detta blev, att allt vad jag nu satte ig�ng
med utest�ngde mig ytterligare fr�n omv�rlden. Intrigerna blev v�rre,
men jag l�t dem passera motst�ndsl�st nu, liksom tidigare. Till slut blev
jag till en syndabock f�r praktiskt taget allt ont, som h�nde i byn. Men
detta bekymrade mig inte, utan jag log stilla inom mig. S� �ven, n�r jag
utsattes f�r l�gnaktiga beskyllningar, som jag fick bestraffning f�r.
Ofta trakterades jag av den anledningen av s� mycket prygel, att jag sedan
varken kunde springa eller st� eller sitta. Efterhand blev min situation
allt sv�rare – �ven i skolan – som jag b�rjade skolka ifr�n. Men detta
st�rde mig inte mycket, f�r dels l�rde jag mig trots allt mycket i skolan,
och dels blev jag sedan under fritiden �n mer ing�ende och grundligt
undervisad genom den telepatiska kontakten med SFATH. Trots min h�ga fr�nvaro
fr�n skolan utan giltigt f�r-fall – rekordet det s�msta �ret var 173 g�nger
– sa f�retogs konstigt nog ingenting fr�n skolledningens sida. Tv�rtom –
man l�t lugnt allt ha sin g�ng tills jag hade passerat alla klasser i
skolan, s� n�r som p� en rest av bara 6 m�nader. D� f�rst slog
skolledningen till. Men den h�ndelsen, som spelat en obetydlig roll i mitt
liv, f�r avsluta denna del av ber�ttelsen, f�r att inte g� h�ndelserna
f�r l�ngt och detaljerat i f�rv�g.
Det var allts� �r 1944 som SFATH tog kontakt p�
telepatisk v�g med mig, och d� jag ocks� st�llde mig positiv till detta
– tack vare pr�stens f�rklaringar. Men d� visste jag �nnu inte, att den
f�rsta telepatiska kontakten tv� �r tidigare ocks� h�rstammade fr�n
samma k�lla, och att den gamle mannen, som hade tagit mig med i sin p�ronformade
flyganordning, var SFATH sj�lv. Han informerade mig nu emellertid om, att
jag skulle bli f�rberedd p�, att f� en ytterst viktig och mycket stor
uppgift, och jag skulle nu sj�lv f� avg�ra, om jag ville ta p� mig denna
tunga mission eller inte. Enligt hans ord hade jag redan f�re min f�delse
utsetts f�r denna uppgift, och d�rmed ocks� st�tt under st�ndig
bevakning av hans person.Att det verkligen f�rh�lle sig s�, skulle jag
kunna kontrollera med hj�lp av f�ljande fakta, som han meddelade mig: Vid
sex m�naders �lder skulle jag ha inajuknat i en mycket sv�r
lunginflammation, och allt hopp var ute. Sent p� natten hade husl�karen,
Dr. Strebel anl�nt, och han f�rberedde mina f�r�ldrar p�, att jag
skulle upph�ra att leva redan samma natt. Jag l�g redan i koma, och skulle
just l�mna det jordiska livet, n�r SFATH ingrep och gav mig livet tillbaka.Naturligtvis ville jag g� till grunden n�r det g�llde att kontrollera
detta SFATHs p�st�ende. Jag fr�gade d�rf�r min mor om, vad som hade h�nt
under min sp�dbamstid. Till min f�rv�ning bekr�ftade hon SFATHs
uppgifter, och hon ans�g, att vid det tillf�llet ifr�ga m�ste ett under
ha skett, f�r det hade verkligen inte funnits n�got hopp f�r mitt unga
liv. Till och med husl�karen, Dr. Strebel, hade sagt, att ett under hade
skett, f�r enligt hans unders�kning skulle jag redan morgonen efter vara d�d.
SFATH ber�ttade f�r mig om otaliga andra ting, undervisade mig och delgav
mig fakta, som jag m�ste tiga med under hela min livstid. Tiden gick fram
till h�gsommaren 1944, n�r jag �ter en dag str�vade ensam och allena
genom Langenzinggen i H�ragenskogen vid Bulach. D�r jag s� gick, h�rde
pl�tsligt SFATH av sig p� telepatisk v�g – vilket jag nu blivit v�l f�rtrogen
med – och han uppmanade mig att v�nta n�gra minuter, och att inte bli r�dd.
S� jag v�ntade allts�, och avvaktade vad som skulle ske.Det dr�jde
heller inte l�nge, f�rr�n ett silvergl�nsande f�rem�l sk�t ner fr�n
himmelen. Det utgjordes av en enligt mina begrepp fortfarande komisk
skapelse av metall; den var inte st�rre �n fem eller sex meter i diameter,
och den ingav mig redan f�rtroende. Den p�ronformade flygande anordningen
placerade sig p� marken, inte l�ngt ifr�n mig, medan jag stirrade
fascinerat p� den. Jag kunde nu se, hur n�gonting r�rde sig p� sidan av
f�rem�let. D�r bildades en �ppning, och ut i det fria tr�dde en
gestalt. Det var tydligen en mycket gammal man, som var if�rd en lustig dr�kt.
Han kom nu l�ngsamt emot mig, p� samma s�tt, som n�r jag s�g honom f�rsta
g�ngen, ett par �r tidigare. Ocks� denna g�ng hade han p� sig en slags
“djuphavsdykaredr�kt”, fast�n helt silvergl�nsande, och hj�lmen
hade han tagit av sig. Trots denna kostymering tyckte jag, att hans utseende
var klokt och mycket �rev�rdigt, och jag kan fortfarande minnas att han
precis liknade en gammal h�gv�rdig patriark.
N�got tungt och ovigt kom
mannen fram till mig och tilltalade mig p� mitt eget modersm�l, p� byns
speciella plattdialekt. Men uppenbarligen n�got ovan, f�r flera stavelser
uttalade han felaktigt, det m�rkte jag genast. Han talade om f�r mig att
han var SFATH, och att jag nu skulle f�lja med honom. Liksom tvingad f�ljde
jag med honom fram till den p�ronformade tingesten, och d�r blev jag p� n�got
s�tt inlyft, utan att jag kunde f�rst� hur det gick till. Av sig sj�lv
st�ngde sig sedan �ppningen bakom oss, medan SFATH f�rde mig igenom en
annan �ppning i f�rem�lets inre. Den ledde in till ett litet rum, d�r
det fanns tre egenartade f�t�ljer. V�ggarna och en slags pulpeter var
fullproppade med apparater och anordningar. Jag s�g ocks� �tskilliga sm�
f�nster, d�r underliga figurer r�rde sig. I andra s�g jag till och med
hela landskapet utanf�r denna flygapparat. Sedan uppmanade mig SFATH att ta
plats, och han b�rjade syssels�tta sig med n�gra anordningar. Vad han
sysslade med f�rstod jag inte.Men i de m�nga sm� f�nstren s�g jag att
figurer och landskapsbilder pl�tsligt f�r�ndrade sig. Jag riktade d�rf�r
en fr�gande blick mot SFATH, som nu kom och satte sig hos mig. Han v�nde
sig mot mig, och ber�ttade att dessa “sm� f�nster” inte var n�gra
f�nster, utan bildsk�rmar, s�dana som redan nu finns, och i framtiden
kommer att utvecklas ytterligare �ven p� jorden. Det r�rde sig d�rvid om
bild�verf�ring genom vissa energier. S� talade han om f�r mig, att vi nu
befann oss mycket h�gt �ver jordytan; p� c:a 70 kilometers h�jd. H�r
skulle vi bli kvar under n�gra timmar, f�r han skulle �verl�mna
betydelsefulla data, och ge mig mycket viktiga upplysningar. Jag fick reda p�,
att tack vare hans anstr�ngningar skulle jag redan f�rst�ndsm�ssigt ha
utvecklats mycket h�gre �n en jordem�nniska i 35-�rs�ldern. �ven min
andliga utveckling hade framskridit l�ngt f�rbi de vanliga, jordiska
normerna, och ingen skulle d�rf�r l�ngre kunna besvara mina andligt
inriktade fr�gor. – S� var det faktiskt ocks�, f�r jag st�llde nu fr�gor,
som varken pr�sten eller min l�rare Karl Graf kunde svara p�. S�rskilt l�raren
l�t ofta fr�gorna g� vidare till specialister, som inte heller kunde
besvara dem.
– F�r mig �r det intressant att i dag kunna konstatera, att
jag den g�ngen inte alls k�nde mig r�dd, n�r SFATH talade om, att vi h�ll
oss sv�vande p� ungef�r 70000 meters h�jd �ver markytan. Jag var inte
ens f�rv�nad – tv�rtom – allt tycktes mig s�llsamt p�litligt och sj�lvklart.
SFATHs f�rklaringar f�rundrade mig �verhuvud taget inte l�ngre.Med
stoiskt lugn fann jag mig allts� i, att han bara fram till femtiotalets b�rjan
skulle ha hand om mig, f�r att sedan �verl�mna denna sin uppgift till en
l�ngt h�gre utvecklad livaform. Hans tid skulle n�mligen snart lida mot
sitt slut, och dessutom skulle hans vetande inte l�ngre r�cka till. Jag
skulle n�mligen d� andligen vara s� l�ngt utvecklad, att jag n�tt upp
till hans vetande. Och som jag skulle vara den utvalde f�r en alldeles best�md
mission, m�ste jag utvecklas �nnu mycket h�gre, och d�rf�r st� under
beskydd av en h�gre intelligens �n han sj�lv.Andra utsagor av SFATH
beskrev hur jordens m�nsklighet skulle g� en mycket farlig tid till m�tes.
Det �nnu r�dande andra v�rldskriget skulle vara avslutat �r 1945. Den 6
aug. 1945 skulle tiden vara inne f�r ett upprepande av Sodom och Gomorra-h�ndelserna
i allt sitt el�nde. Den yttersta konsekvensen d�rav skulle bli det andra v�rldskrigets
slut. – I dag st�r det klart f�r alla, att profetiorna h�nsyftade p�
Hiroshima och Nagasaki, eftersom den f�rsta atombomben f�lldes den 6:e
augusti 1945 och den andra strax efter.-Men f�rutom dessa dystra profetior
gav mig SFATH mycken information, som jag dock fick lova att tiga med livet
ut. SFATH n�mnde aldrig sin �lder, men jag uppskattade den till �tminstone
mellan 90 och 95 �r. Han avsl�jade heller aldrig sin h�rstamning, och
inte heller vad min egentliga uppgift skulle g� ut p�. Det fick jag reda p�
f�rst �rtionden senare, och fr�n annat h�ll. Men tills dess skulle �nnu
mycket intr�ffa. Jag skulle uppleva h�ndelser som drev mig till vansinnets
gr�ns och d�dens rand. Dock kunde jag alltid sj�lv klara av de farliga
situationerna – om �n vid n�gra tillf�llen tack vare hj�lp utifr�n. I
dag vet jag best�mt, att den hj�lpen var av utomjordiskt ursprung.Men i
det stora hela var jag st�lld fullst�ndigt ensam, och i allt g�rande och
l�tande m�ste jag allts� klara av allting sj�lv. D�rav l�rde jag dock
mycket, och jag kunde slutligen anpassa mig efter varje situation. Uppeh�llet
hos SFATH varade denna g�ng n�got mer �n fyra timmar. Under denna tid gav
han mig kunskaper av oerh�rd natur. Mot slutet av samvaron uppmanade han
mig att luta mig bak�t i min f�t�lj. Sedan placerade han p� mitt huvud
en lustig anordning, som bestod av otaliga tr�dar och sm� apparatdetaljer.
Medan jag undrade �ver vad som nu komma skulle, s�g jag lugnt p�, n�r
han mixtrade med rattar och str�mbrytare. Pl�tsligt h�rde och s�g jag m�rkliga
ting inom mig. Allt blev pl�tsligt sj�lvklart f�r mig: ett oerh�rt f�rst�nd,
kunskaper och mycket annat. Jag k�nde hur en egendomlig kraft ansatte mig,
hur jag pl�tsligt kunde urskilja framtidens h�ndelser, bota m�nniskors
sjukdomar genom n�gon slags energi, och mycket annat.Sedan upph�rde lika
pl�tsligt denna p�verkan, och SFATH tog bort apparaten fr�n huvudet. Han
yttrade, att nu skulle jag h�danefter ha kvar alla de f�rdigheter, som
hade ingivits mig av apparaten, men dessa f�rm�gor hade jag redan i forna
tider utvecklat. Jag skulle nu allts� aldrig mer f�rlora dessa f�rdigheter,
f�rutsatt att jag aldrig anv�nder dem p� ett egoistiskt s�tt, s�som
enbart av profitintresse, eller f�r demonstrationer. Det �teruppv�ckta
vetandet och kunnandet inom mig finge bara tj�na f�r min egen utveckling,
och anv�ndas f�r missionsuppfyllande �ndam�l. Men om jag �nd� n�gon g�ng
skulle handla i strid mot dessa instruktioner, skulle automatiskt en “medinplanterad
s�kring” stoppa allt, varvid blockeringen skulle uppr�tth�llas s� l�nge
som fara f�rel�ge. Detsamma skulle ocks� g�lla f�r vetenskapliga
tester, och f�r n�gra slag av yttre v�ld, t.ex. om n�got f�rs�k skulle
g�ras att tr�nga in i mitt vetande och att anv�nda mina f�rm�gor genom
hypnos.D� skulle allts� blockaden tr�da i funktion, och alla f�rs�k i
den v�gen vore d�mda att misslyckas. Dessutom skulle blockaden vara s�
“stark”, att den under vissa omst�ndigheter t.o.m. kunde vara
livsfarlig f�r den person, som g�r ett s�dant “intr�ngningsf�rs�k”.
Att detta verkligen �r riktigt, har jag redan flera g�nger under min
levnads lopp kunnat fastst�lla -.Med dessa sista f�rklaringar tog mig
SFATH tillbaka till jordens yta, precis till den plats, varifr�n vi n�gra
timmar tidigare hade startat. S� f�rsvann han i sitt p�ronformade skepp,
och jag �ters�g honom aldrig mer. Endast hans r�st f�rnam jag under
flera �r fram�t, i samband med att han �vers�nde till mig mycket
information, som �kade mitt vetande enormt.Den 3.2.1953 tog hans r�st
avsked inom mig. P� n�got s�tt l�t den mycket gammal och tr�tt. D�rmed
tystnade den f�r alltid. Men bara n�gra timmar efter det att SFATHs st�mma
hade tystnat – den hade under tiden den varat blivit som en del av mig sj�lv
– tr�ngde en ny st�mma in i mig. Precis som n�r det g�llde SFATH var den
pl�tsligt bara d�r, och talade till mig. P� n�got s�tt tyckte jag att
denna st�mma l�t ung och frisk, full av kraft och olik SFATHs, n�mligen
mycket mild och harmonisk. Denna nya r�st tyckte jag redan efter ett par
minuter var mig f�rtrolig. Den sade, att den var en HON, som kallades
ASKET, och att det nu var hon, som var min nya ledare.Hon blev allts� min
andra kontakt, och genom henne l�rde jag mig under de f�ljande �ren
mycket nytt, och n�dde s�lunda fram till vetande och f�rdigheter, som
verkade fenomenala. Tack vare henne och hennes m�jligheter kunde jag nu
ocks� f�r f�rsta g�ngen komma ut i den vida v�rlden. D�r skulle jag
sedan resa omkring under m�nga l�nga, men �nd� s� korta �r, f�r att
utforska, utr�na, men framf�r allt f�r att l�ra.Ni kan skriva korta
brev till Eduard Meier p� tyska, engelska eller svenska. Svaren kan dr�ja
l�nge, s�rskilt svar p� svenska.skriver du p� “skandinavisk” kan du sende den via en svensk
medarbeider p� Meiers senter i sveits p� adr karin.wallen@figu.orgAdressen �r som synes ved post:
Herrn EDUARD MEIER
Semjase-Silver-Star Center
8499 Hinterschmidr�ti / ZH Schweiz
